Vanligt folk mer trovärdiga än journalister?

”På Norrländska Socialdemokraten kan medarbetare skriva beställda reklamtexter ena dagen för att nästa skriva nyhetsartiklar…” berättar Journalisten. Chefredaktören Lennart Håkansson tycks övertygad om att detta inte är ett problem. Däremot är det mer eller mindre en nödvändighet av ekonomiska skäl.

Ordet ”reklam” kvalificerar Håkansson dessutom. Det handlar inte om det utan om ”…uppdragsgivare som beställer redaktionellt material”.

Vid en snabb tanke måste jag säga att det sistnämnda är värre än reklam. Hade det varit gammal hederlig copy skulle ju skillnaden varit betydligt större. Men det är kanske av akademiskt intresse. Det betydligt viktigare, tycker jag, är att skillnaden mellan traditionella journalister och medborgarjournalister minskar för varje initiativ av detta slag.

Det är ju det totala oberoendet som journalistiken alltid hävdat som grunden för sin existens. Publish and be damned, Ljusets Riddare och allt det där. Precis de saker som man inte nödvändigtvis kan förvänta sig från en medborgarjournalist – en gräsrot som rapporterar på sin blogg eller rankar artiklar någonstans, för att nämna två exempel.

Kanske närmar vi oss en situation där det faktiskt är medborgarjournalistiken som erbjuder det rationella valet (de största redaktionerna undantagna). Sammanhanget blir tydligare och förväntningarna rätt ställda.

Vi inser att Nisse från Luleå skriver utifrån hans egen situation. Ju mer vi vet om den, desto bättre. Hans granne som är reporter på NSD, däremot, pendlar mellan kritisk granskning och betalda beställningsjobb. Hur ska vi nånsin veta vilket filter som krävs för att läsa dessa artiklar?

Om muppar och trovärdighet

Som flera andra redan konstaterat är det kanske dags för journalistiken att inta en något mer ödmjuk inställning. När någon dristade sig att ifrågasätta Aftonbladets inköpta intervju med Bill Gates förärades han epitetet ”pressmupp” av tidningens informationsdirektör.

Men, ojdå, intervjun var visst fejkad från början till slut. Så nu framställer sig bladet som offer. Stackare. Att det skulle vara jättenkelt att kolla intervjun, i varje fall efter att anklagelserna dök upp, med Microsofts pressavdelning tycks inte ha föresvävat redaktionen. Fast det är klart, vem vill prata med muppar?

Ok, jag raljerer en smula. Det finns två intressanta slutsatser. För det första att journalistiken inte är sanningens högborg. Den har aldrig varit det och kommer aldrig att bli det. Och då har vi ändå inte nämnt hur löpsedlar skrivs varenda dag eller hur Reuters släppt igenom en starkt förändrad bild från Beirut. Här behöver medborgarjournalister (bloggare och andra) inte skämmas.

På ett mer teoretiskt plan pekar detta på objektivitetens inbyggda orimlighet, nämligen att det finns en sanning som Aftonbladet och andra kan slå fast och meddela allmänheten. Självklart går inte det och personligen läser jag hellre två subjektiva men ärliga redogörelser än en förment objektiv.

Människors delade videos blir nyheter

cnnyoutube.jpg

Som SVDs Martin Jönsson påpekar verkar SVT bekymrade över videodelningssajter som YouTube eller Bubblare. CNN har ett mer kreativt förhållningssätt. Jag zappade förbi kanalen tidigare i dag och upptäckte att de i sin bevakning av kriget i Mellanöstern hade bakat in en del som byggde på videor som människor laddat upp på YouTube.

Ett ”amazing window into what everyday people are going through” tyckte studioreportern. Håller med. CNN pekade också på Beirut Under Siege, en blogg som skrivs (skrevs?) av en svensk i Beirut.

Sommartips: Låt läsarna bestämma vad som är viktigast

En av de tydligaste redaktionella uppgifterna är prioriteringen. Vad hamnar på förstasidan? Vad ska alls vara med? I en tid när mycket annat av massmediernas fundament ifrågasätts finns det naturligtvis tjänster som låter oss läsare prioritera.

Digg med fokus på teknik är nog den mest kända, Newsvine har rönt viss uppmärksamhet och nu finns det en motsvarande sajt kring marknadsföring: marktd.

Principen är enkel. Läsarna anmäler vilka artiklar som de vill ha med och sen rankas artiklarna av läsarna tillsammans. Tanken är givetvis att skapa en publikation som styrs av läsarnas intressen snarare än några enstaka redaktörers bedömning av läsarnas intressen.

marktd är relativt färsk men ser lovande ut. Fast du behöver förstås inte nöja dig med någon annans nisch. Publiceringsverktyget Pligg (gratis) är gjort speciellt för att ge dina besökare

a reason to come back to your site by making them decide on the site’s content and giving them the chance to social network. By giving users the ability to collaboratively submit and dismiss articles, you are offering an experience that users are happy to take part in on a daily basis.

Läge att starta en läsargenererad webbplats om bilar, öringfiske, snowboard, HR, Göteborg, båtluffning, fotboll…?

Gräsrotschock: Expressen avslöjad

tal om webben 2.0 och användaren som kung med egna möjligheter att nå ut: Expressen vill berätta vem som läckte ”diskussionen” i omklädningsrummet, ökar dramatiken genom att lägga in utsvartad bild, läsare med Photoshop i burken gör en enkel jämförelse med de officiella bilderna från fotbollsförbundet.

Läckan avslöjad.

Jag hoppas att det inte var så att spelaren i själva verket pratade med Expressen. I så fall ligger de farligt nära att ha brutit mot principen om skydd av källor. Oavsett det har Expressen fått en lektion i medborgarjournalistik och mediegranskning från gräsrötter. Den behövde de.

Webb vs. papper: Omvända världen

Ur ett medialt perspektiv är det, som Martin Jönsson skriver, intressant att Guardian har beslutat att alltid låta webben gå före den traditionella papperstidningen.

Som motivering anger tidningen att de inte ser någon anledning att låta konkurrerande medier hinna före dem – och att det på nätet finns en möjlighet för reportrarna att skriva längre och presentera ett fylligare material. Tvärt emot den traditionella synen på webben som ett snabbt medium och papperet som det fördjupande.

I detta finns en slutsats som sträcker sig bortom mediesajter. Samma tankegång har jag stött på hos många andra typer av organisationer. Företagsbroschyren har blivit en kort sammanfattning som hänvisar till webben för fördjupning, för att förenkla resonemanget.

Jag tror att det är rätt metod – men vi ska inte inbilla oss att den är okomplicerad. Det ställer högre krav på webbansvariga ur minst två aspekter:

  1. Informationspresentation: Mer omfattande texter och fler texter förändrar inte det faktum att skärmen är svårare att läsa från än tryckt information. Det blir alltså hela tiden viktigare hur vi redigerar och presenterar vårt innehåll.
  2. Informationsarkitektur: Ju mer vi öser ut på nätet, desto svårare blir det för våra läsare att hitta just det som de vill veta/göra.

Särskilt den sista punkten bör leda till återkommande diskussioner och tester. Naturligtvis kommer en framtida algoritmisk informationsarktektur att vara viktig, men vi har våra läsare i dag. Läsare som vi vet är bäst betjänta av att göra så få val som möjligt och mötas av väl fokuserade webbplatser. Det är inget moment 22. Men det är en utmaning det vore dumt att bortse från.

Franska medier leder, svenska medier fördömer

Svenska journalister tror att bloggar är en plats där ”omdömeslösheten frodas”. Till och med en tidning som själv har det brottsligt dåliga omdömet att namnge ett 13-årigt våldtäktsoffer tycker sig ha rätt stiga upp på etikpiedestalen jämfört med människors personliga bloggar.

Massmediernas skeptiska hållning till bloggar och allmänhetens egna förmågor är inte ny. Jag antar att det är en mänsklig reaktion – när vår position hotas blir vi irrationella. När vi inte kan hantera och se vår roll i en föränderlig omvärld längtar vi tillbaka till, och försvarar blint, den gamla världen.

Eller, jag antog att det var en mänsklig reaktion. Den bittra sanningen kan vara att det är en svensk reaktion. IBMs vice VD för globala marknadsfrågor Eric Kintz har tagit en närmare titt på den franska utvecklingen. Jag förväntar mig inte att särskilt många svenska journalister tar intryck. Men de borde.

Blogging has taken a critical place in the political debate as we get closer to French presidential elections… the traditional print media have played a leading role in making blogs a part of mainstream in France… Key French opinion leaders have also launched blogs to convey their ideas…

Minitelfolkets revansch?Kom ihåg att detta är landet många gjort sig lustiga över. Landet där webbsurfare kallas ”internaut” vilket åtminstone ger mig skumma bilder av stora runda hjälmar framför ett hav av datorskärmar. Det är landet som länge trodde att deras inhemska Minitel (jag vet, den fanns i Sverige också) skulle konkurrera ut internet.

Det är en spännande men onödig utveckling att se Frankrike bättre förstå de mekanismer webben ger upphov till. Vi kan ju dessutom lägga till länder som Sydkorea, Nederländerna och Japan i skaran som sprungit om den en gång så stolta ”IT-nationen” Sverige.

I detta perspektiv blir svenska massmediers hållning problematisk, tror jag. Att medierna inte fattar och därmed går in på irrelevansens ensamma väg för egen del gör mig inget. Jag har inget behov av Aftonbladet.

Men medierna anger tonen för många andra. Unga entreprenörer, handläggare på banken, lärare, politiker, företagsledare… kort sagt alla dem som påverkar idéklimatet och den kreativa miljön influeras av massmediernas hållning. Och om alla dessa tror att vi fortfarande har ett samhälle och en marknad där stora avsändare sänder meddelanden till små mottagare har vi problem.

Nya tidens medierelationer: Påverkarrelationer

Världens tredje största IT-företag SAP bjöd nyligen in en grupp bloggare för att, med samma förutsättningar som media, bevaka en konferens som SAP arrangerade. De skriver om SAPs bransch i vanliga fall men de är alla oberoende i relation till SAP.

På den officiella presskonferensen, berättar Neil Robertson

…the announcer officially welcomed us bloggers to the conference in front of the whole press corps and the industry analysts. […] I think for all of us, it was pretty unusual to hear an introduction at a the press conference of a 70 billion market cap company that went something like this, ”Hello, my name is Niel Robertson, Newmerix Corp, and I am a blogger.”

Jeff Nolan på SAP drar några snabba slutsatser om initiativet.

The bloggers earned respect quickly with our executives coming out of the one-on-one meetings we had scheduled saying “damn, these guys really know what they are talking about”.

The bloggers collaborate rather than compete.

The respect that the bloggers earned on the first day reverberated throughout the company, with some of our most senior executives saying that bringing bloggers to sapphire was the most innovative thing we have done at this event in years.

Nolan konstaterar också att man inte ska förvänta sig att det omedelbart skrivs en massa bloggposter. Däremot krävs det möjligheter för mer spontana möten. SAPs ledningsgrupp började snabbt möblera om i almanackorna för att få en chans att träffa bloggarna.

Vad kan vi lära oss av detta? För det första att högt specialiserade bloggare har en naturlig plats bland journalister och analytiker. Till skillnad från dessa grupper jobbar bloggaren ofta själv med det de skriver om. De kan minst lika mycket och är seriösa aktörer – om inbjudan går till rätt människor, naturligtvis.

För det andra att ”medierelationer” är ett allt för snävt synsätt. Medierelationer har aldrig varit ett självändamål utan handlat om att via medier nå ut till viktiga människor. I dag finns det fler vägar. Vi bör tänka mer i termer av ”påverkarrelationer” än medierelationer, utan att därför utesluta medier.

PR betyder ju faktiskt Publika Relationer.

För det tredje noterar jag att SAP är ett hyfsat traditionellt företag. De må vara ett IT-företag men de rör sig (som leverantörer av affärssystem) på absolut högsta ledningsnivå hos sina kunder. Det är alltså inga kodknackande 22-åringar som fortfarande helst spelar spel, för att dra en fördomsfull bild till sin spets.

Kan de, kan du.