Blogg

Först fick musikindustrin stora skälvan – nu är det telejättarnas tur

BusinessWeek skriver idag om hur Skype allt mer börjar ses som en utmaning för – och på sikt hot mot – de stora teleoperatörerna. Skype har grundats av svensken Niklas Zennström och är ett program för att ringa med över internetuppkopplingen. Programmet är gratis och det är dessutom gratis att ringa till andra Skype-användare.

Den som vill ringa mobilnummer eller nummer i det fasta nätet betalar däremot för samtalen. Det är dock relativt billigt. Cirka 15 öre per minut till en svensk, fast telefon. Detta kan jämföras med Telias 23 öre under dagtid (om du har ett basabonnemang vill säga – idag finns ju avtal utan rörlig kostnad också).

Billigt eller inte, det är en bedömningsfråga. Det finns kritik mot Skypes nya priser. Principen är ändå intressant. Tekniken Skype bygger på, så kallad peer-to-peer, är den samma som har fått musikbranschen att gå i taket. Just Niklas Zennström skapade för övrigt också KaZaa, ett av fildelningsprogrammen som gör det möjligt att sprida musik på nätet.

Dessa utmanare mot etablerade affärsmodeller, utvecklingen mot allt mer program med öppen källkod(?), webbloggar, till och med Googles sätt att avgöra vilka sidor som är viktigast i ett ämne – allt detta kan vara tecken på ett nytt ekonomiskt system. Det menar i vart fall Howard Rheingold i en intervju som är väl värd att läsa för alla som är intresserade av affärsutveckling. Och kommunikationsutveckling, vill jag tillägga.

Vad gäller Skype: Jag gillar programmet och har flyttat över en hel del av min utgående telefoni till det. Hittills utan problem. Slå mig gärna en signal om du har Skype!

Stora informationssatsningar för att möta terrorhot

I USA och Storbritannien är oron för nya terrorattentat som bekant mycket stor. Båda regeringarna arbetar därför med omfattande informationsinsatser för att utbilda allmänheten i att känna igen terrorhot och agera på rätt sätt. Det senaste är Ready for Kids, som riktar sig till barn i fjärde till åttonde klass i USA. De ska exempelvis övertygas om att påverka föräldrarna så att familjen gör upp en nödplan.

Att detta framstår som märkligt och överdrivet för en svensk är kanske inte så konstigt. Men satsningarna ifrågasätts också på hemmaplan. I USA varnas för en 50-talsliknande panik. Den brittiska inrikesministeriets ambitiösa webbplats Preparing for Emergencies fick snabbt en kritisk kopia – avsändare ”HM Department of Vague Paranoia”.

Den svenska attityden då? På Krisberedskapsmyndighetens webbplats kan man bland annat läsa att ”En kris inträffar alltid i en kommun. Därför måste samhällets beredskap och förmåga att hantera krissituationer byggas underifrån. Krisberedskapsmyndigheten stödjer kommunernas krisberedskapsarbete, bland annat genom att stärka länsstyrelsernas stödjande roll.” Om detta gamla hederliga, byråkratiska perspektiv är betryggande och nyktert eller bara naivt får vi väl hoppas att vi inte får reda på.

Hög kostnad när information inte går att hitta

Vi har alla hört (och många av oss sagt) följande: ”Tänk om bättre kommunikation kan minska tiden som era anställda lägger på att hitta information med två minuter per dag. Multiplicera det med 600 anställda, ta hänsyn till deras lön etc etc”. Allt med slutsatsen att bättre kommunikation lönar sig. Sant – men inte särskilt trovärdigt.

Nu finns det mer genomarbetade resultat att presentera för företagsledningen. IDC har, berättar KMWorld Magazine, kommit fram till att i kunskapsintensiva yrken använder anställda mellan 15 % och 35 % av arbetstiden till att leta efter information. I genomsnitt hittar de rätt information varannan gång de söker, och fyra av tio lyckas inte få fram nödvändig information på sina intranät.

Utifrån dessa – och andra – undersökningsresultat kalkylerar artikelförfattaren vad det kostar ett fiktivt företag när de anställda inte hittar vad de söker. Slutsatsen är den samma. Bra kommunikation lönar sig. Men kanske kan denna artikel ge mer stöd åt resonemanget än det gamla vanliga sunda förnuftet.

Advokatbyråer erbjuder PR-tjänster

Det finns konsultuppdrag som inte alls handlar om PR eller information, men där sådana frågor kommer in ändå. Från USA läser jag att allt fler advokatbyråer får frågor från sina kunder om hjälp med PR – och många ställer upp, i varje fall de som har en egen informationsavdelning som genom detta också blir fakturerande konsulter.

Intressant utveckling, som kan vara både ett hot och en möjlighet för företag som mitt. Å ena sidan blir det fler på marknaden som erbjuder samma typ av tjänster, å andra sidan finns det för den traditionella PR-branschen möjligheter att skapa gemensamma erbjudanden med advokater, arkitekter, organisationskonsulter och så vidare.

Att vara kreativ

Kreativitetet kommer inte på beställning. Alla som någon gång haft skrivkramp vet precis hur det känns en riktigt okreativ dag. Men vissa människor tycks vara mer kreativa än andra. Frågan är om de är det av födsel och ohejdad vana eller om de vet hur man gör? Tipsen från gapingvoid betonar – på ett kul och inspirerande sätt – att kreativitet egentligen handlar om målmedvetenhet, uthållighet och mod. ”Strunta i alla andra” är det första tipset.

Att skriva ett varumärkesmanifest

De flesta företag definierar sitt varumärkes värderingar i en vision, värdegrund eller liknande. Men hur gör man för att få varumärket att leva i allt företaget gör? Svaret, enligt What’s Your Brand Mantra? är att skriva ett varumärkesmanifest – ett dokument som överbryggar klyftan mellan de stora, fina orden och det dagliga arbetet: ”So a brand manifesto crystalizes and clarifies the revolutionary intention of an organization, and it asks others (employees and customers) to join together and make it a reality. Powerful stuff. Not easy, but powerful.”

Välkommen på frukostseminarium

Skickade precis e-post till flera av mina kunder. 85 procent autosvar om semester. Det är med andra ord läge att dra ner på tempot för mig också, och därför kommer jag inte att uppdatera denna sida på ungefär en månad.

Men det finns ett liv efter sommaren. Du kan exempelvis planera in ett frukostseminarium som jag arrangerar.

Ämne: Bloggar som professionellt kommunikationsverktyg

Tid och plats: Torsdagen den 2 september, 8.30-10.00 i Malmö.

Hör av dig om du vill veta mer om seminariet. Eller, för den delen, om du vill något annat. Jag är anträffbar hela sommaren.

Och kom ihåg, man får bada direkt efter maten

Bloggar som verktyg för företag och organisationer

Du läser just nu en blogg, t.o.m. en företagsblogg. Detta (i Sverige) än så länge ganska okända fenomen har jag skrivit en grundläggande artikel för Kommunikationsforum.dk om. Du får svar på de basala frågorna: Vad är en blogg? Hur används företagsbloggar? Vad kan man uppnå? Vilka risker finns det?

Artikeln är på engelska och det är egentligen värt en egen betraktelse. Ställd inför valet mellan artikeln på engelska eller svenska valde den danske redaktören utan tvekan engelska. Så mycket för integrationen i Öresundsregionen…

Bra innehåll ska belönas

Skulle du sätta säljaren att sköta bokföringen? Eller personalhandläggaren att sköta datasystemet? Naturligtvis inte. Ändå väljer de flesta organisationer att låta alla yrkeskategorier sköta informatörens arbete, särskilt på omfattande intranät. Alla ska kunna publicera.

Modellen är inte okomplicerad men helt nödvändig. Inget intranät skulle vara ekonomiskt försvarbart om det uteslutande krävde informationsproffs för att publicera. Men hur stödjer och motiverar man lokalredaktörerna bortom de inledande utbildningarna? Det finns en del tankar på detta och häromdagen kom jag att tänka på Gerry McGoverns råd: Pengar eller ego.

En offentlig organisation där jag utbildat 100-120 redaktörer i skrivandets konst hörde av sig. De kommer att instifta ett informationspris och först ut att tävla om priset är just webbredaktörerna. Jag kommer att gå igenom samtliga sidor och utse den skribent/avdelning som publicerat de bästa sidorna.

De positiva konsekvenserna av att våga göra detta är flera, tror jag. Det goda exemplet, möjligheten att påpeka än en gång vad som är ”bra” innehåll och det erkännande det innebär för vinnarna. Men det handlar om att våga. Det man säger är ju att olika människor är olika bra på att producera innehåll. Självklart, men samtidigt ett budskap som delvis går emot verktygsleverantörernas slogans. Alla kan publicera men blir det bra nog?

Tävlingen (och mer generellt, insikten att bra innehåll ska belönas) blir därmed betydelsefull. Den blir ett sätt att höja statusen på webb- och intranätsinnehåll. Nu väntar jag bara på att den vaktmästare, avdelningschef eller sekreterare som blir riktigt bra på att sköta sina intranätsidor också ska märka det i plånboken.