Webbrådgivaren Fredrik Wackå

Kategori: Sociala medier

PR-branschens strategier för sociala medier

Publicerad av den i Marknadsföring, Sociala medier

Den alltid välgenomtänkte betraktaren Mike Manuel konstaterar att de bästa kommunikationssatsningarna i dag är de som

  • blandar traditionella och sociala medier
  • inser att det krävs specialkunskaper kring just sociala medier.

Så hur gör då de etablerade kommunikations- och PR-byråerna för att leverera bra resultat till sina kunder? För det mesta blundar de och kör på samma sätt som alltid. Andra delar uppdragen med människor som kan. Men många bara låtsas.

Sadly, the promise of new business and/or the threat of client attrition is putting some firms in a place where they’re promising and marketing social media services and expertise that they just don’t have. For obvious reasons this is, um, really bad, but it’s the scary side of business survival, and I have to think short-term gains will come with long-term costs to the fakers.

Sociala bokmärken och taggning för företag

Publicerad av den i Sociala medier

Sociala bokmärkestjänster, eller taggningstjänster, har fått snabbt och relativt stort genomslag. Webbplatser som del.icio.us, Furl, Yahoo My Web eller Spurl är kanske inte något för medelanvändaren än men tanken är så enkel och uppenbart logiskt att utvecklingen går fort.

Nu börjar också användning på jobbet bli aktuell.

Principen med tjänsterna är att du sparar länken till de sidor du tycker är intressanta (eller sidorna i sig) på en webbplats, och alltså inte på din dator. Du ger dem en etikett, en tagg, för att sortera dem. Vinsten för dig är att du har de sidor du vill återkomma till samlade på ett ställe med en struktur du skapat själv. Det finns alltså ett egenintresse.

Det sociala elementet uppstår när fler människor sparar sina bokmärken på samma webbplats. Du får tillgång till alla de sidor som andra människor – det sociala nätverket – taggat. Och särskilt intressant är det förstås att kolla vilka sidor som dessa har gett samma etiketter som du.

Ditt egenintresse blir en avgörande faktor för att skapa ämnesspecifika kataloger som byggs upp underifrån utan redaktörers eller andra filters inblandning.

Det har pratats en del om hur företag och organisationer kan dra nytta av taggningstjänster. IBM jobbar med något som kallas Dogear för interna syften. Connotea är inte internt men uttalat för professionell användning.

Nu tycks det också som om ett mer generellt verktyg ska se dagens ljus. Cogenz är ett projekt som drivs av PR-konsulten och bloggaren Niall Cook. Det är intressant bara det. Niall har jag läst och haft en del diskussioner med tidigare. Han är inte tekniker utan ser framförallt de kommunikativa möjligheterna. Taggning, menar han, kan vara värdefullt i många olika sammanhang.

  • Intern informationsdelning kring kunder och trender.
  • Insamling av idéer i produktutveckling.
  • Omvärldsbevakning för anställda inom försäljning och marknad.
  • Nyhetsbevakning på informationsavdelningen.
  • Åskådliggöra, inte minst för ledningen, organisationens kunskap och nätverken bland anställda.

Är detta då inte bara vad bibliotekarier och andra informationsspecialister alltid gjort – och gör bättre? Nej, det är ytterligare en dimension. På företaget Raytheon använder de en hybrid som involverar informationsspecialister.

We have folks submit URLs with the keywords they would tag the resource with. A team of librarians then takes a look at the submission, corrects for spelling mistakes, adds additional terms, and approves the item for production (search and sent to the webmaster of that site for addition to the meta data.) We only rarely disapprove of a user-submitted term; overly general, vague or completely off-base terms are those that get deleted. We occasionally call to clarify a submission.

Why does it work? Chiefly because the sites submitted are specific to a group or discipline, and no matter how hard we try, having a degree in library science does not give you a degree in engineering (insert discipline here). We do not speak their vernacular. We do well enough to add value with controlled terms, but these folk tags have a life of their own.

Sociala medier den saknade pusselbiten

Publicerad av den i Marknadsföring, Sociala medier1 kommentar

Vem – eller vad – som helst kan inte övertyga andra människor. Det krävs menar Elizabeth Albrycht tre dimensioner för att förutsättningarna ska vara de rätta: Kompetens, trovärdighet och goodwill.

Den sista punkten är den mest intressanta. ”Goodwill” definieras i detta sammanhang som förståelse, empati samt förmågan att lyssna och reagera. Elizabeth drar slutsatsen att ”goodwill” kan inte finnas i de gamla kanalerna.

En annons, en broschyr eller en webbplats som de flesta sett ut hittills kan helt enkelt inte vara empatisk eller lyssnande. De kan ge intryck av kompetens och trovärdighet, utan tvekan. Men de förmedlar inte ”goodwill”.

Ett socialt nätverk, en wiki eller blogg kan däremot göra det. Möjligen är det därför dessa sociala medier fått ett snabbt genombrott. De är inte bara en kul grej. De är avgörande verktyg för att påverka människor som är viktiga för oss.

Eniro vågar utmana kunderna

Publicerad av den i Sociala medier

Jag håller just nu på med ett webbprojekt som kräver mycket resor så därför blir det lite ryckigt med noteringarna här under våren. Men Eniros nya iniativ att låta användarna skriva omdömen om företagen i katalogen måste jag nämna. Kolla t.ex. hur det ser ut för Svenska Bil i Stockholm.

Visst har människor skrivit omdömen på nätet i många sammanhang länge. Inte minst inom e-handeln. Men det Eniro gör är att låta tredje part (du och jag) skriva omdömen om företagets kunder (de som betalar för att ha extra information på Gula Sidorna). Vi som söker på Eniro är ju inte betalande kunder till Eniro, vilket vi är på Amazon eller andra webbplatser där vi bjuds in att skriva.

Det Eniro gör är modigt. Det är bra. Men det är också utmanande. Jag undrar hur den företagare reagerar som ser ett negativt, om än seriöst, omdöme om den egna verksamheten när det samtidigt dimper ner en räkning från Eniro? Det vore mänskligt om han tänker ”Ok för att nätet används så här nuförtiden, men inte f-n ska jag betala för det…”.

Jag tycker förstås att det är fel reaktion men tanken illustrerar kanske att Eniro tagit ett stort steg. Applåd från min sida.

Reuters låter läsarna definiera ekonomiska termer

Publicerad av den i Sociala medier

Ännu ett spännande exempel på hur massmedier testar kraften i de sociala medierna. Reuters har skapat en wiki med ekonomiska termer som läsarna – som i alla wikis – kan ändra och bygga på. Det ska bli spännande att följa. LA Times misslyckades med sin wiki, men Reuters har startat smartare. De har exempelvis lärt av Wikipedia, dels i grundläggande värderingar, dels i vikten av att bygga upp en grupp engagerade människor som tar ansvar för och bryr sig om wikins utveckling.

Fler dimensioner med sociala medier

Publicerad av den i Sociala medier

Jag har precis lett en kurs för redaktörer om webbens utveckling, och naturligtvis är det omöjligt – förmodligen tjänstefel… – att då inte diskutera det som brukar kallas sociala medier: Wikis, podcasting, bloggar, tagging etc. Men vi är i ett skede där det inte alltid är uppenbart hur de kommer att användas. Vad blir effekten av dem?

Kanske brittiska Patient Opinion ger en antydan.

It uses patient weblogs, location-based services, RSS feeds and social tagging to create reliable patient-generated reputations for individual departments and services, sharing these with prospective patients at the point of choosing a hospital.

Det handlar alltså om en tjänst som uteslutande bygger på människors omdömen, levererade via sociala mediefunktioner. Syftet är att peka ut bra eller dåliga sjukhus och kliniker.

Man kanske tror att det mest är gnällspikar som tar sig tid att uttrycka sig. Och visst finns det klagomål. Att aldrig få träffa samma doktor är ett problem som många svenskar känner igen. Men det finns också nöjda och tacksamma patienter (som dessutom tipsar om parkeringsmöjligheter).

Om jag skulle välja sjukhus skulle jag vilja ha tillgång till sådan här information. Är den lika trovärdig som Socialstyrelsens? Nej, antagligen inte. Men det kvittar. Det är inte i stället för officiell information. Det är ett komplement till den. Det är en ny dimension. Det är diskussionen i vänkretsen som blivit massdistribuerad.

Detta är också den avgörande effekten av sociala medier. Vi kommer som individer, företag och organisationer att navigera i ett betydligt mer flerdimensionellt informationsflöde. Det är positivt. I varje fall för den kommunikatör som lyssnar och engagerar sig där människor skapar bilden av företaget/organisationen.

Danska företag delar kunskap i wikis

Publicerad av den i Intranät, Sociala medier


Computerworld skriver idag om hur stora företag i Danmark börjat använda wikis internt. Det handlar t.ex. om TDC och Motorola.

En wiki är en webbplats där alla besökare kan ändra all information, lägga till nya sidor och ofta också ta bort sidor. Tidningen gör en bra koppling till just kunskapsdelning, som ju den mest kända wikin Wikipedia också är ett exempel på. Men det finns inget som tyder på, vilket reportern fiskar efter, att wikis skulle ersätta intranät. Tvärtom ger de intranäten ytterligare kraft.

Danmark har kommit långt i försöken att hitta wikins styrkor. Jag har det senaste året hört flera intressanta tankar från andra sidan sundet, bland annat från Synkron där också Andreas funderar kring Computerworlds artikel.

En generation utan privat sfär

Publicerad av den i Sociala medier

Den öppenhet och transparens som webbens nya verktyg stöder är positiv för företag och organisationer, men har en tydlig baksida. MSN tror att det snart blir lika vanligt att ha en blogg som att ha en hemsida (i Sverige har 500 000 människor en MSN Space). BusinessWeek berättar dock hur skolor i USA börjat uppmärksamma MSN Spaces och andra liknande nättjänster. Ett citat är väldigt tänkvärt:

This generation’s notion of privacy is basically non existant.

Med det så kallade Alexandraåtalet vid Malmö tingsrätt får diskussionen en obehaglig tyngd.

Problemet är väl att många unga har ett övertag på sina föräldrar. Hur många mammor eller pappor har startat ett konto på Lunarstorm för att kunna hålla ett öga på vad som sker? Hur många vet hur man gör…?

Var och en får ta sitt ansvar, men credit till killen som intervjuades på Sydnytt igår. Uppenbarligen av eget intresse och på eget initativ kommer han att berätta på skolor i hemkommunen om vad ungarna gör där ute. Snyggast.se hör till en av de webbplatser han varnar för och det fick mig att reflektera över vuxnas naivitet. Det var väl något år sen, men jag har varit på mer än en internetkonferens där just Snyggast lyfts fram som ett ”coolt exempel på hur kidsen skapar egna användningar av nätet”. Hur coolt är det nu?

”Wikipedia lika pålitlig som Britannica”

Publicerad av den i Sociala medier

Computer Sweden berättar idag att Wikipedia, uppslagsverket som alla får bidra till, klarat en kvalitetsgranskning med gott resultat. Och det är inte Nördarnas Intresseförening som gjort undersökningen utan den vetenskapliga tidskriften Nature.

Detta har ju diskuterats förr och när jag för en tid sedan inför en församling universitetsfolk hävdade att det var som rubriken ovan säger, slog flera åhörare bakut. Några trodde helt enkelt inte på det. Det är en enkel sak att avgöra – det är ju ”bara” att jämföra, som Nature gjort.

En mer kvalificerad invändning var denna: Det kvittar om det är rätt eller fel, det allvarliga är själva principen att innehållet inte granskas vetenskapligt i Wikipedia. Invändningen är spännande. Jag håller inte med men den ställer onekligen frågan på sin spets, och samma resonemang kan vi hitta i mötet mellan traditionell journalistik och medborgarjournalistik.

Själv tycker jag att dagens mångfald är långt bättre än gårdagens auktoritetsberoende (vare sig auktoriteten är journalist, professor, lärare). Mångfalden tvingar mig att bedöma information. Den får mig att på ett mycket hälsosamt sätt ifrågasätta även den information som auktoriteter förmedlar.

Ur detta perspektiv är Wikipedias främsta förtjänst inte att vi får tillgång till mestadels korrekta fakta utan att vi inser att Nationalencyklopedin inte alltid har rätt.