Svensk krisinformation på Twitter rätt tänkt

Den officiella svenska krisinformationen finns numera på Twitter. Det är ett bra initiativ från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, som insett att ansvar för webbkommunikation sträcker sig bortom den egna webbplatsen.

Twitter har blivit en av de primära nyhetskällorna i världen. När stora eller små saker sker är det många som får reda på det via sina kontakter på Twitter. Ett känt exempel är flygplanet som störtade i Hudson River i New York i januari men det finns många fler.

När MSB som står bakom den nationella portalen för krisinformation nu väljer att publicera också på Twitter är det ett både logiskt och smart steg. (Uppdaterat: MSB skriver om initiativet).

Logiskt eftersom krisinformation till sin karaktär är sådan att den behöver komma ut så fort som möjligt till människor och ett snabbare sätt än Twitter är svårt att tänka sig – för den lilla del av befolkningen som använder Twitter, förstås. Smart eftersom det faktiskt inte kostar något eller kräver arbete från MSB.

De har satt upp kontot på ett sådant sätt att portalens senaste nyheter skickas till Twitter. Det sker alltså automatiskt. Sedan förutsätter jag att de i ett allvarligt krisläge kan gå in och jobba aktivt med ännu snabbare information än en automatisk koppling med RSS ger.

Webben bortom webbplatsen

Strategiskt ger MSB oss ett exempel på en av mina käpphästar: Webben bortom webbplatsen. Vi är redan förbi den tid då ett webbansvar innebar ett ansvar för en avgränsad webbplats på en specifik domän.

Den som tar ansvar för sin organisations eller sitt företags webbkommunikation ser i dag den egna webbplatsen som en utgångspunkt. Som en källa. Men den inser också att folk tillbringar oändligt mycket mer tid på andra webbplatser — av vilka många är möjliga för organisationen eller företaget att också engagera sig på.

Det finns helt enkelt inga goda argument mot att då göra det.

Intranätforum spårade ur – anonymitet stoppas

På Karlstads universitets intranät har debatten blivit så hätsk att alla debattörer nu måste skriva under med sitt eget namn, berättar Värmlands Folkblad, VF. Enligt universitetsdirektören har det urartat till ett arbetsmiljöproblem.

Det där med att vuxna människor tar ansvar tycks vi kunna glömma. Åtminstone i vissa organisationer.

Enligt VF så har universitetet länge haft ett forum på intranätet. De första åren var det helt anonymt men efter att tonen höjdes infördes för två år sedan inloggning. Tills nu har skribenterna varit tvungna att ”identifiera sig”, som VF skriver, men har kunnat skriva under signatur.

I dag stoppas det. Nu måste alla medarbetare skriva under eget namn. Universitetsdirektören säger till VF:

Det har tyvärr varit ett visst missbruk, där signaturer har stulits och där vissa medarbetare utsatts för personangrepp och väldigt utdragna debatter utan att kunna veta vilka deras meningsmotståndare är. Det har inte varit främjande för debatten, utan har i stället utvecklat sig till ett arbetsmiljö­problem.

Om direktörens verklighetsbeskrivning stämmer är det häpnadsväckande. Stulna signaturer? Personangrepp? Jag känner till betydligt större och mer utsatta organisationer, ur olika aspekter, än Karlstads universitet där till och med fullständig anonymitet fungerar utmärkt.

Min spontana tolkning är att detta säger betydligt mer om samarbetsklimatet, organisationskulturen och respekten för varandra inom universitetet än vad det gör om intranätforum i sig.

Samtidigt tycker jag inte att anonyma inlägg, eller inlägg under signatur, är ett självändamål. Det är inte orimligt att folk står för vad de tycker.

I varje fall så länge det är så där ”högt i tak” som alla säger att det är hos dem. En mer spekulativ tolkning är ju att arbetsmiljöproblemet framförallt är ledningens, som inte tål rättmätig kritik. Jag har ingen aning om det finns sådana drag i denna historia. Jag har sett sådana tendenser på andra håll, däremot.

Oavsett vilket har bara en gammal hederlig sanning bevisats: Ett intranät blir inte bättre än organisationen det betjänar.

7 tumregler för samarbetssajter på intranät

Samarbetsinitiativ på intranät krachar för ofta. De förtjänar att behandlas med samma allvar och engagemang som alla andra affärsinitiativ. Det menar PebbleRoad som skapat 7 enkla regler för hur samarbetsprojekt får rätt struktur.

Egentligen är reglerna ganska enkla. De handlar om att koppla samarbetslösningen till affärs- eller verksamhetsmål, se till att det finns rätt kompetens, säkerställa en god support och att utvärdera.

Grunderna, alltså. Men i tider då önskemål som ”Vi vill dela grejer och jobba ihop via intranätet” är vanliga och svaret ofta blir ”Lugnt, SharePoint har sånt inbyggt” kan det vara värt att komma ihåg.

Samarbete, kollaboration, Enterprise 2.0… kalla det vad du vill. Behovet av fungerande processer är lika stort som alltid, kanske till och med större.

There will be many collaboration spaces created and managing it will require dedicated support. The intranet team can double as the collaboration team if they have the necessary skills to successfully manage the setup. This includes managing the process, providing support, offering training and even marketing the setup across the organisation.

Staten ska finnas där medborgarna finns. På nätet.

Allt mer utbyte och allt fler kontakter sker på nätet. Det är fakta. Borde då inte statliga myndigheter också finnas där, som en del av samtalet? Finns valet att låta bli? Den frågan ställer en statlig informatör och startar en community för att diskutera svaret.

Det är Erik Sällström, informatör på Växjö universitet, som tar ett privat initiativ. Det är ett initiativ åtminstone jag applåderar. Den offentliga sektorn borde gå före. Ingen annan ”bransch” har delaktighet och öppenhet lika inbyggt i ”affärsidén” som våra myndigheter.

Erik frågar sig (och oss alla, antar jag) följande i en video:

Har vi statliga möjligheter en möjlighet att inte förändras när samhället gör det? Ska vi inte finnas där medborgarna finns? Hur kan vi inte utvecklas när resten av samhället gör det? Jag bara undrar.

Vill du vara med i diskussionen ger du dig in på den Digitala staten.

Nu är det inte helt nattsvart. Statliga myndigheter har börjat pröva sig fram. Skatteverkets bloggande till en ny webb har uppmärksammats, NUTEK har känt sig för i den okontrollerade diskussion liksom Riksantikvarieämbetet. Men visst, det är fortfarande undantag. Och det är långt kvar till att bygga in Twitter-diskussion i ett affärskritisk system.

Så Eriks frågor är rimliga. Intressanta. Faktiskt viktiga.

[HTML1]

Offentliga sektorn söker sig till Twitter

Den svenska offentliga sektorn har börjat testa mikrobloggen Twitter. Senast ut är Business Region Skåne — förmodligen kommer de att följas av fler.

Jag gjorde en snabb koll och kom fram till denna (säkert ofullständiga) lista med Twitter-konton från offentliga myndigheter eller institutioner.

Flera av kontona är nya. Business Region Skåne började alltså i dag, Högskolan i Halmstad i går och Jordbruksverket har varit igång drygt två veckor. Det tycks också som om vissa gör sig klara, alternativt  ser till att ingen ockuperar deras namn. Någon har åtminstone skapat användaren StockholmTown — som är domännamnet för den officiella besöksguiden till huvudstaden — utan att använda kontot.

Vi kan onekligen tala om pionjärdagar.

Att identifiera tydligt strukturerade användningssätt vore att dra exemplen för långt. Men det finns nyansskillnader. Jordbruksverket har ett omvärldsbevakande anslag. Högskolan i Halmstad verkar fundera på att ha Twitter som en extra kanal att nå ut med sådant de producerar på annat håll. KTHs webmaster erbjuder inblick i arbetet med sajten och bjuder in till dialog.

I varje fall tre bra sätt att använda en plattform som Twitter (är personligen tveksam till push-varianten från Halmstad). Tillräckligt bra, skulle jag säga, för att våga tro att de kommer att få efterföljare.

Kommunikativa team är 40% mer kreativa

Arbetsgrupper som har utbyte med människor omkring sig är påtagligt mer kreativa än andra. Personer med ett omfattande nätverk är också mer kreativa än andra. Att i organisationens brandvägg spärra Facebook eller andra sociala platser på nätet kan alltså vara ett rejält skott i foten.

The ROI of being social at work

MIT research shows that 40% of creative teams productivity is directly explained by the amount of communication they have with others to discover, gather, and internalise information. In other MIT studies, research shows that employees with the most extensive digital networks are 7% more productive than their colleagues. Furthermore, those with the most cohesive face-to-face networks are 30% more productive.

Sluta betrakta kollegorna som boskap

Underskatta inte ordets makt. Genom att beskriva dina kollegor som ”anställda” — på intranät och i annan intern kommunikation — säger du i praktiken att du betraktar dem som boskap. Den verbala örfilen levererar Wedge.

‘Employee’ is a cold, blunt word, with little respect or value attached to it. (…) In the average company, we are all employees, so it makes no sense to verbally separate the ‘author’ or the Directors from other people. We’re all employed. Plus, we are people first and employees second.

Låt mig direkt erkänna att jag själv använt ordet ”anställda”. Fast jag har allt mer gått över till ”medarbetare”. Kan inte påstå att jag medvetet tagit så tydlig ställning som Wedge gör men hans poäng är klockren. Det sista ett effektivt och värdeskapande intranät ska göra är att skapa distans.

If you want to replace all instances of the word ‘employees’ with ‘colleagues’ or ‘people’ you’ll make a vast difference to the tone of your internal articles. Only contractual messages should refer to people like cattle.

Externa bloggar ”tar över” intern kommunikation

CNN Money berättar hur fristående bloggar i flera fall blivit de viktigaste informationskällorna för anställda i de företag som bloggarna noggrant bevakar.

Många företag har bloggare som intensivt följer vad de gör. Ford och Starbucks är bara två exempel. Men det är onekligen en ny insikt att dessa bloggar ibland vet mer — i vart fall berättar mer — än vad de interna kommunikationskanalerna gör.

Medieföretaget Gannett har på sistone upplevt vad det innebär. En kommentar till bloggaren belyser den roll bloggen upplevs spela.

Readers of the blog have shown appreciation for Hopkins’ work. An anonymous comment on his blog in early December said, ”Without this [blog], we don’t hear what’s happening to the company we all break our fannies for – and we sure don’t hear the truth of why it’s happening. We are paying the price for corporate greed. Jim is merely exposing that.”

B2B handlar också om människor

Man väljer sina strider, heter det. Denna väljer jag alltid. Att kommunicera i B2B-sammanhang betyder inte att du ska vara formell, opersonlig eller gömma dig bakom en företagsfasad.

Det är roligt att få med sig kollegor i bataljen och därför vill jag tipsa om PR Squareds syn på Business-To-Business kommunikation. Todd pratar utifrån perspektivet sociala medier. Men slutsatserna är de samma för all webbkommunikation.

Huvudpoängen: Dina kunder är inte själlösa befattningshavare. De är människor.

And trust me: your customers are online.  They are not faceless corporate drones — they are individuals; they have Internet access; they surf the web; they use Google; they do research on the best practices and products in their industry.  Will they find you online — in places beyond your website?

Twittertips från Neville.

Intranät lanserat på sju veckor

Vem sa att intranät måste ta lång tid att bygga? Penn State Outreach gick från planering till lansering av sitt nya sociala intranät på sju veckor.

Med 1 500 anställda är det visserligen inget jättelikt intranät. Men det är stort nog för att projektet ska innehålla alla de fallgropar en organisation möter.

Fallstudien ger inget enkelt, entydigt svar på hur det kunde gå på så kort tid ändå. Bland ingredienserna fanns dock en arbetsgrupp som var sammansatt av människor från flera olika funktioner och att organisationen hade gemensam teknologi och arbetssätt.

Dessutom satte de en omfattande marknadsföringsplan i verket internt. Den innehåll bland annat

  • They put up huge posters in elevators and at a cultural & professional development event.
  • They “leaked” a video showing a feature of the new intranet.
  • They released an audio message from the vice president.
  • They solicited campus-wide for volunteers for a “super exclusive project” and ran a 20-person pilot.
  • They held a barnraising.

Tack till ThoughtFarmer Blog.