Det mest envisa missförståndet kring bra innehåll på webb och intranät är att det ska vara kort. ”Inga långa texter, folk läser inte”. Glöm det. Skriv hur långt du vill, men skriv uppdelat.
Otroligt långt. Men ändå bra webbinnehåll. Läsaren har nämligen bjudits in i texten via en introduktion som bara är en tiondel så lång. Och den som bara vill ha snabba fakta får det separat.
Ett (1) ämne är sällan bara en (1) sida på nätet. Metoden för att berätta allt du behöver är att berätta det i flera steg. Du kan skriva långt när du också skriver kort.
Ur Webbredaktörens handbok
Den första dimensionen handlar om vägen framåt. Dina läsare kommer till en start- eller landningssida. Oftast finns det de vill göra djupare på sajten. De sidor som de måste igenom eller förbi för att hitta rätt blir föremål för en särskild typ av läsning – scanningen, den som Nielsens artikel handlar om.
Men väl framme slutar jakten. De är inte längre på väg någonstans och där förändras beteendet. I denna andra dimension av läsandet finns det faktiskt data som pekar på att vi läser mer än i exempelvis en dagstidning av de texter vi väljer att läsa.
SPP gör inte bara bra länkar. De gör dem på rätt ställen.
[sniplet effekt]
Länkar är centrala för dig som vill skapa bra webb- och intranätinnehåll. Du har åtminstone två saker att tänka på — hur länken formuleras och var den placeras. Exemplet från SPP visar på bra val ur båda aspekterna.
Bra länkar från SPP.se
Ur Webbredaktörens handbok
Om du förstår syftet med länkningen blir det också enklare att avgöra var länken gör störst nytta. Du ska alltid sträva efter att publicera länken där motivationen att klicka uppstår hos läsaren.
Ingen regel utan undantag, förstås, men i linje med den strävan kan vi slå fast att orienteringslänkar bör publiceras bredvid den löpande texten. Fördjupningslänkar bör publiceras i den löpande texten.
Den första placeringen upplever de flesta redaktörer som helt naturlig. Men att i den löpande texten skapa en länk känns ovant. Kan man göra så? Jag hävdar att du inte bara kan. Du måste göra det för att skapa bra webb.
Det är min första bok (bortsett från e-boken Webbredaktörens ABC som nu också uppdaterats). Den har varit på gång i många år och under denna tid utvecklats från ambitionen att ge ut en Skriva för webben-bok. Att skriva är onekligen viktigt för en webbredaktör — och det ingår självklart flera kapitel om skrivande — men en bra webbredaktör gör mer än att skriva.
Därför blev det alltså en webbredaktörsbok. Du kan läsa ett gratis kapitel (pdf, 126 kB) som ett smakprov.
Men om jag ska sammanfatta några bärande idéer med boken så är det dessa:
Hela webbredaktörskapet, som sagt. Mer än skrivande men grundlagt i ett gott texthantverk.
Intranätredaktören är också webbredaktör. De allra flesta som producerar innehåll för nätet i företag och organisationer gör det för intranät. Därför måste, tycker jag, en redaktörsbok om nätet diskutera både webb och intranät parallellt.
Ambitionshöjning. Jag tycker det är synd att många webbredaktörer förminskar sig till själva till ganska oviktiga publicerare. En bra webbredaktör skapar värden och kan både visa detta samt värdesättas för det.
Alla sajter, webbplatser eller intranät, har inslag av självbetjäning. Som besökare gör vi något som annars hade krävt manuella insatser. Smart för företaget eller organisationen. Men varför gör vi det som besökare?
Insikten om att vi arbetar i en självservicemiljö är grundläggande för bra nätinnehåll. Genom att publicera säger vi ”lös uppgiften själv, du behöver inte be oss om hjälp”.
Detta går bortom teknisk funktionalitet. Visst kräver en del självbetjäning stora och imponerade system (som e-deklaration eller resebokning). Men det stora mängden självbetjäning sker genom information (så här gör du för att söka bygglov).
Vinsten för den som erbjuder självservice är uppenbar. Om jag inte ringer min kommun när jag funderar på bygglov slipper någon där svara på mina frågor. Men för att träffa rätt när vi planerar och producerar innehåll för självservice behöver vi också förstå varför någon hellre letar själv än efterfrågar manuellt stöd.
35 miljoner webbplatser i världen publicerar en så kallad Google Sitemap, som är en del i den värdefulla information som Googles verktyg för webbansvariga ger. Det är många sajter men fortfarande en låg andel. Min erfarenhet är att få svenska webbansvariga upptäckt fördelarna. Dags att vakna.
Låt mig säga direkt: Detta handlar inte om sådana sitemaps som dina besökare använder för att hitta på din webbplats. Nej, detta är en särskild sitemap — och jag möts allt för ofta av frågetecken när jag undrar om stora företag och organisationer som jag träffar använder en sådan.
Låt oss därför snabbt kika på vad det är, vilken nytta du som webbansvarig har av dem och övriga verktyg som Google erbjuder webbansvariga samt, sist, lite tips om hur du kommer igång så enkelt som möjligt. Verktygspaketet i sin helhet är viktigt för dig som vill lyckas så bra som möjligt i Google.
Standardsätt att ge sökmotorer information om din webbplats
Många kallar dessa sitemaps just ”Google sitemaps”. Men att publicera en sitemap — som alltså inte har något med en vanlig sajtkarta att göra — handlar inte bara om Google. Det är ett standardiserat protokoll för att ge också Yahoo och andra sökmotorer information om din webbplats. Vilka sidor du har, när de har ändrats, hur ofta de brukar ändras och vilken prioritet du själv ger dem.
I praktiken handlar det om att en fil med denna information skapas på din sajt som sökmotorerna hämtar när de uppmanas (”pingas”) att göra det. Men låt oss återkomma till hur du gör detta så smidigt som möjligt. Vi börjar med vad du kan tjäna på det.
De fem viktigaste sakerna du kan få reda på
När du sett till att din webbplats skapar en sitemap och Google har börjat läsa den kan du gräva djupt i olika datakällor. Här är mina favoriter (och här är Googles egen beskrivning).
Notera att själva sitemapen är inte nödvändig för alla dessa men för att utnyttja Googles verktyg fullt ut behöver du den. Som du kommer att se i punkt 6 nedan är sitemapen din bästa chans att få så mycket som möjligt indexerat av Google. Därmed ger den dig möjlighet att få rätt data tillbaka från Google kring hela din webbplats.
1. Sökningar som du är synlig på men misslyckas med
Har du ett anständigt statistikverktyg vet du redan vilka sökningar i Google som ger dig besökare. Du ser vilka ord som skapar trafik till dig (det som också framgår av den högra kolumnen nedan).
Minst lika intressant är vilka ord och begrepp som din sajt faktiskt visas på. Det får du inte reda på någon annanstans.
Visningar och trafik
Vad använder du detta till? Om dina sidor visas ofta på sökbegrepp som är intressanta för dig utan att skapa trafik vet du att något måste förbättras — sidans titel, beskrivningen… Du kan också få idéer till viktiga begrepp att satsa mer på.
2. Påverka dina webbplatslänkar
”Webbplatslänkar” kallar Google de djupare sidtips som sökmotorn ger när du rankar högst på en sökning.
Sökning i Google med webbplatslänkar
Detta är förstås värdefullt. Det ger den som söker en uppfattning om din sajt som säger mer än bara titel och beskrivning. Ditt innehåll marknadsförs.
Däremot är det inte säkert att Google gjort ett urval som du är nöjd med. Det har hänt mig några gånger att de lyft upp enstaka texter som jag inte tycker är så viktiga att de bör vara webbplatslänkar.
Du kan inte bestämma vad som ska vara där. Men du kan bestämma vad som inte ska vara där. Potentiellt väldigt viktigt.
Påverka webbplatslänkarna för din sajt
3. Följ utvecklingen av RSS-prenumeranter
Ditt vanliga statistikverktyg berättar inte hur många som prenumererar på innehåll från din sajt med hjälp av RSS. Googles verktyg ger åtminstone en aning. De presenterar en siffra på antalet prenumeranter via deras egna tjänster (till exempel Google Reader).
Följ utvecklingen för RSS-prenumerationer
Du kan inte tolka det som en total siffra men Google är stora på marknaden och du kan utan tvekan spåra trenden för RSS-prenumerationer på din sajt.
4. Förstå hur du är länkad
Hur en webbplats är länkad till från andra är av stort intresse. Länkar betyder mycket för hur högt en sajt eller en enskild sida rankas i Google. Du kan göra en snabb sökning i Googles vanliga sökmotor efter hur många länkar till sig en sida har. Men det ger bara exempel på länkar.
Googles verktyg ger dig hela bilden. Du får se antalet länkar till varje enskild sida på din sajt och kan, exempelvis, använda den informationen för att avgöra vilka sidor du ska satsa på när du sökoptimerar.
Total bild av länkar till din sajt
5. Hitta problem som Google upplever med din sajt
Många saker kan ge sämre resultat för din sajt i Google och med en sitemap får du en gedigen felrapportering.
Felrapportering
Är det så att sidor av någon anledning är spärrade för sökmotorindexering?
Länkar du eller andra till sidor som inte finns?
Använder du rubriker eller sidbeskrivningar på fel sätt?
Allt detta och mer tipsar Google om.
Två anledningar ytterligare att vara intresserad
Lite bonus. Det finns nämligen ytterligare två anledningar till att dra igång, utöver den konkreta information du kan få.
6. Hjälp Google att upptäcka allt du har
Kanske skulle detta varit punkt 1. Genom en sitemap underlättar du nämligen så mycket du kan för sökmotorerna att överhuvudtaget indexera din sajt. Så även om alla punkter ovan är ointressanta för dig finns det anledning att förse sökmotorerna med en sitemap.
7. Ditt arbete ska vara datastött
Tillåter mig att kasta in en av de dimensioner jag missionerar för. Allt för mycket arbete med innehåll på webbplatser sker på känsla. Det skrivs och publiceras på sätt som vi tror är bra. Det räcker inte. Vi måste veta. Vi måste arbeta datastött, till och med datadrivet.
En sitemap och den information som Googles verktyg för webbansvariga ger är bara ett sätt att utveckla arbetet. Men för den som vill lyckas i sökmotorer är det ett givet sätt.
Så kommer du igång
Det som måste hända är att det på din webbplats skapas en fil (sitemap.xml) som innehåller rätt information, kodad på rätt sätt. När det väl är gjort är det bara att skapa ett konto eller logga in hos Google och följa instruktionerna. Du ska bland annat verifiera att sajten är din.
Knäckfrågan brukar vara hur den där rackarns filen ska skapas. Den ska dessutom uppdateras varje gång din webbplats uppdateras och helst ska också Google, Yahoo och andra sökmotorer automatiskt meddelas att filen är uppdaterad.
Om vi bortser från möjligheten att skriva och uppdatera filen för hand finns två huvudsakliga vägar att gå.
Låt ditt CMS jobba
Den absolut bästa vägen är att ditt publiceringsverktyg, CMS, skapar filen och uppdaterar den i takt med att ni arbetar med ert innehåll. Alla moderna CMS borde ha den funktionen. Jag har kollat några av de största licensierade och Open Source-systemen och det finns mycket riktigt moduler eller funktioner för allesammans.
Gör det semi-manuellt med jämna mellanrum
Om du inte har ett CMS alls, eller ett omodernt CMS, finns det en kompromisslösning. Det kräver tyvärr viss handpåläggning. Du behöver då använda en webbtjänst eller ett program som går igenom din sajt och skapar filen. Denna för du sedan över till servern manuellt.
En enkel påminnelse om webbinnehållets grunder — att skriva det viktigaste först är lika betydelsefullt som någonsin, trots allt twittrande, kommenterande, nätverkande som vi ägnar surftid åt. Eller kanske just därför?
5 artiklar, skrivet rakt under varandra. Klick 1:a (artikel): 45%, 2:a 22%, 3:a 9%15%, 4:e 15%, 5:e 7%
Att skriva det viktigaste först är början på för all Skriv för webben-utbildning (och självklart med i min kommande bok, Webbredaktörens handbok). Men det är intressant att se exakt hur stor betydelse ordningen har. Siffrorna kommer, tror jag, från ett nyhetsbrevsutskick.
Låt oss inte förväxla ”webbinnehållets grunder” och ”början på utbildning” med ”gammalt”. Aldrig har behovet av att snabbt ta till sig det viktigaste varit större för våra läsare.
Samarbetsinitiativ på intranät krachar för ofta. De förtjänar att behandlas med samma allvar och engagemang som alla andra affärsinitiativ. Det menar PebbleRoad som skapat 7 enkla regler för hur samarbetsprojekt får rätt struktur.
Egentligen är reglerna ganska enkla. De handlar om att koppla samarbetslösningen till affärs- eller verksamhetsmål, se till att det finns rätt kompetens, säkerställa en god support och att utvärdera.
Grunderna, alltså. Men i tider då önskemål som ”Vi vill dela grejer och jobba ihop via intranätet” är vanliga och svaret ofta blir ”Lugnt, SharePoint har sånt inbyggt” kan det vara värt att komma ihåg.
Samarbete, kollaboration, Enterprise 2.0… kalla det vad du vill. Behovet av fungerande processer är lika stort som alltid, kanske till och med större.
There will be many collaboration spaces created and managing it will require dedicated support. The intranet team can double as the collaboration team if they have the necessary skills to successfully manage the setup. This includes managing the process, providing support, offering training and even marketing the setup across the organisation.
För att professionalisera utvecklingen av webb och intranät måste du bort från åsikter. Det är inte rättvist att fråga vad kollegorna ”vill ha på” det nya intranätet. Och hur ska kunderna ha en aning om vad du kan erbjuda? Fråga vad människor vill göra. Sen måste du ta ditt ansvar och låta dem göra det på bästa och enklaste sätt.
Detta är en sanning jag återkommer till ganska ofta, just nu på grund av artikeln Beware of using opinions to design an intranet. James Robertson pekar där på problemen med två olika typer av åsikter — nyckelpersoners respektive användares.
Om åsikter från nyckelpersoner/”stakeholders”:
First and foremost, these are not the actual users. While they may claim to speak on behalf of staff, our experience is that this is not necessarily the case.
This is also a very “publisher-centric” approach, driven by the needs of those who write the content, rather than those who use it. This can lead the intranet back to a range of ineffective approaches, such as filling the site with hundreds of linked documents (such as policies), or packing the homepage with nothing but news.
Om användares åsikter:
Staff know an awful lot about the work that they do, but they don’t know a lot about intranets (nor do they need to!). Time and time again, it has been shown that user opinions about what they need don’t match what they actually do in practice.
Robertson går inte i detalj in på alternativen till att fråga människor om vad de vill ha. Min uppfattning är däremot glasklar. Precis som han skriver vet de som ska använda ett intranät eller en webbplats massor om sin egen situation. De vet när de behöver stöd, vad de gör eller försöker göra då, vad som tar irriterande lång tid och så vidare.
Det är detta du ska rikta in din behovsanalys på. Fråga vad människor vill göra, inte vad de behöver. De kommer ändå bara att säga ”en bättre sökmotor” och det visste du redan…
Jag har faktiskt stött på webb- och intranätansvariga som provocerats av detta perspektiv (”ska vi inte lyssna på människors önskemål, va?”). Helt i onödan. För det handlar om att lyssna i än högre grad. Det innebär att du som lyssnare tar steget in i deras verklighet i stället för att du tvingar dem in i en värld som de inte kan mycket om.
”Since you’re trying to create something that does not yet exist, you cannot take the consumers’ suggestions at face value. The translation between what they say and the criteria you need to develop for a successful new product may take several iterations.”
Allt mer utbyte och allt fler kontakter sker på nätet. Det är fakta. Borde då inte statliga myndigheter också finnas där, som en del av samtalet? Finns valet att låta bli? Den frågan ställer en statlig informatör och startar en community för att diskutera svaret.
Har vi statliga möjligheter en möjlighet att inte förändras när samhället gör det? Ska vi inte finnas där medborgarna finns? Hur kan vi inte utvecklas när resten av samhället gör det? Jag bara undrar.
Vill du vara med i diskussionen ger du dig in på den Digitala staten.
Arbetsgrupper som har utbyte med människor omkring sig är påtagligt mer kreativa än andra. Personer med ett omfattande nätverk är också mer kreativa än andra. Att i organisationens brandvägg spärra Facebook eller andra sociala platser på nätet kan alltså vara ett rejält skott i foten.
MIT research shows that 40% of creative teams productivity is directly explained by the amount of communication they have with others to discover, gather, and internalise information. In other MIT studies, research shows that employees with the most extensive digital networks are 7% more productive than their colleagues. Furthermore, those with the most cohesive face-to-face networks are 30% more productive.
Det är min första bok (bortsett från e-boken 
