Helt tillgänglig webb? Glöm det.

Per Axbom har tröttnat på okunniga webbansvariga som påstår att deras webbplatser är ”100 procent tillgängliga”.

Jag har tänkt länka till Pers mytkrossande artikel ett tag men det har inte blivit av. Så nu gör jag det. Bara för att den är så bra. Men också för att jag delar hans frustration.

Mer än en gång har jag haft ungefär denna diskussion.

– Vi har en ny webbplats, den är tillgänglig för alla.
– Alla? undrar jag.
– Ja, vi klarar alla kraven.
– Ok. Men är webbplatsen bra då? Har rätt människor nytta av den?
– ???

Per är inne på samma diskussion. Men han tar sin utgångspunkt redan i det första påståendet, att en webb skulle kunna vara ”tillgänglig” i någon absolut mening. Påståendet sågas.

…jag kan bli heligt förbannad när jag hör människor stå och påstå att de ska certifiera tillgängligheten på sin webbplats – som en j@#!a garanti! Det är nämligen en omöjlighet att skapa en webbplats som fungerar för alla. Självklart ska man följa riktlinjerna i WCAG men för varje krav som inte går att verifiera maskinellt — och det är ungefär 90% av kraven eller mer — så måste man göra en subjektiv bedömning av vad som är rätt sätt att uttrycka informationen.

Rent subjektivt har vi alltså 100% tillgänglighet. Kom igen…

Åsikter farliga för webb och intranät

För att professionalisera utvecklingen av webb och intranät måste du bort från åsikter. Det är inte rättvist att fråga vad kollegorna ”vill ha på” det nya intranätet. Och hur ska kunderna ha en aning om vad du kan erbjuda? Fråga vad människor vill göra. Sen måste du ta ditt ansvar och låta dem göra det på bästa och enklaste sätt.

Detta är en sanning jag återkommer till ganska ofta, just nu på grund av artikeln Beware of using opinions to design an intranet. James Robertson pekar där på problemen med två olika typer av åsikter — nyckelpersoners respektive användares.

Om åsikter från nyckelpersoner/”stakeholders”:

First and foremost, these are not the actual users. While they may claim to speak on behalf of staff, our experience is that this is not necessarily the case.

This is also a very “publisher-centric” approach, driven by the needs of those who write the content, rather than those who use it. This can lead the intranet back to a range of ineffective approaches, such as filling the site with hundreds of linked documents (such as policies), or packing the homepage with nothing but news.

Om användares åsikter:

Staff know an awful lot about the work that they do, but they don’t know a lot about intranets (nor do they need to!). Time and time again, it has been shown that user opinions about what they need don’t match what they actually do in practice.

Robertson går inte i detalj in på alternativen till att fråga människor om vad de vill ha. Min uppfattning är däremot glasklar. Precis som han skriver vet de som ska använda ett intranät eller en webbplats massor om sin egen situation. De vet när de behöver stöd, vad de gör eller försöker göra då, vad som tar irriterande lång tid och så vidare.

Det är detta du ska rikta in din behovsanalys på. Fråga vad människor vill göra, inte vad de behöver. De kommer ändå bara att säga ”en bättre sökmotor” och det visste du redan…

Jag har faktiskt stött på webb- och intranätansvariga som provocerats av detta perspektiv (”ska vi inte lyssna på människors önskemål, va?”). Helt i onödan. För det handlar om att lyssna i än högre grad. Det innebär att du som lyssnare tar steget in i deras verklighet i stället för att du tvingar dem in i en värld som de inte kan mycket om.

Detta är för övrigt inte bara knutet till sajtutveckling. Det är en etablerad sanning i all produktutveckling.

”Since you’re trying to create something that does not yet exist, you cannot take the consumers’ suggestions at face value.  The translation between what they say and the criteria you need to develop for a successful new product may take several iterations.”

Staten ska finnas där medborgarna finns. På nätet.

Allt mer utbyte och allt fler kontakter sker på nätet. Det är fakta. Borde då inte statliga myndigheter också finnas där, som en del av samtalet? Finns valet att låta bli? Den frågan ställer en statlig informatör och startar en community för att diskutera svaret.

Det är Erik Sällström, informatör på Växjö universitet, som tar ett privat initiativ. Det är ett initiativ åtminstone jag applåderar. Den offentliga sektorn borde gå före. Ingen annan ”bransch” har delaktighet och öppenhet lika inbyggt i ”affärsidén” som våra myndigheter.

Erik frågar sig (och oss alla, antar jag) följande i en video:

Har vi statliga möjligheter en möjlighet att inte förändras när samhället gör det? Ska vi inte finnas där medborgarna finns? Hur kan vi inte utvecklas när resten av samhället gör det? Jag bara undrar.

Vill du vara med i diskussionen ger du dig in på den Digitala staten.

Nu är det inte helt nattsvart. Statliga myndigheter har börjat pröva sig fram. Skatteverkets bloggande till en ny webb har uppmärksammats, NUTEK har känt sig för i den okontrollerade diskussion liksom Riksantikvarieämbetet. Men visst, det är fortfarande undantag. Och det är långt kvar till att bygga in Twitter-diskussion i ett affärskritisk system.

Så Eriks frågor är rimliga. Intressanta. Faktiskt viktiga.

[HTML1]

Ditt intranäts yttersta syfte

Så sitter du där och ska formulera en intranätstrategi. Vilka värden ska intranätet egentligen skapa? Det finns flera möjliga synvinklar men ytterst är målet enkelt. Ditt intranät ska hjälpa kollegorna att lösa sina uppgifter snabbare och bättre.

Intranätens syfte är en väl diskuterad fråga. Gadgetopia kommer fram till att det i praktiken finns tre sorters intranät: Samarbetsplattformen, den interna sajten och det distribuerade intranätet byggt av många fristående applikationer.

JMC anlägger lite varierande perspektiv. Utgå från de anställda, från affärsverksamheten och från företaget. Och fundera på i vilken utsträckning som intranätet ska stödja kommunikation, samarbete eller arbetet. Denna sistnämnda uppdelning liknar James Robertsons: innehåll, kommunikation och aktiviteter.

e24 intranätgruppen bygger vidare på Robertson men lägger till samarbete.

Vi tycks alltså hamna i fyra basala byggstenar för ett modernt intranät:

  • Information: Jag föredrar information framför innehåll. Det finns innehåll även i de övriga byggstenarna och här handlar det om innehåll som konsumeras utan någon form av agerande, det vill säga klassisk information.
    Exempel: Riktlinjer, nyheter.
  • Aktiviteter: Saker vi behöver teknisk funktionalitet för att kunna göra.
    Exempel: Rapportera tid, ladda ner presentationsbilder, anmäla oss till kurs.
  • Kommunikation: I ordets verkliga betydelse — det utbyte som sker mellan människor.
    Exempel: Kommentarer, diskussioner.
  • Samarbete: När kollegor går bortom diskussion och utbyte för att skapa något tillsammans.
    Exempel: Taggning, delade dokument, wiki-innehåll.

Så långt allt väl. Problemet är att ingen använder intranätet för att få information i största allmänhet. Vi vill veta vad riktlinjerna säger om tjänsteresor. Ingen samarbetar för samarbetets skull. Vi jobbar tillsammans för att exempelvis utveckla nya tjänster.

Byggstenarna är inte strategin. De är varken mål eller syften. De är vägar fram till målet.

Intranätets strategiska helhet

Intranätstrategins beståndsdelar
Intranätstrategins beståndsdelar

Vi behöver något som håller samman byggstenarna. Mitt synsätt ger två ringar runt de fyra punkterna. Vi måste för det första konstatera att intranätet är en självservicemiljö. Alla satsningar handlar om att medarbetare själva ska göra något som annars hade krävt andras engagemang. De ska inte fråga chefen om de av miljömässiga skäl får välja flyget till Göteborg, de ska ta reda på det själv.

Men ”självservice” är inte heller ett självändamål, även om det innebär ett mer eller mindre uttalat löfte om högre effektivitet.

Nej, intranätets strategi är de uppgifter medarbetarna vill eller förväntas använda det till för att lösa. Själva.

  • Syftet med ditt intranät kan vara att minska de administrativa kostnaderna inom organisationen. Det kräver åtminstone både information och aktiviteter.
  • Syftet med ditt intranät kan vara att öka kunskapsnivån hos medarbetarna. Det kräver förmodligen alla fyra byggstenarna.
  • Syftet med ditt intranät kan vara att snabbare utveckla nya tjänster att lansera på marknaden. Du kommer att kika på inte minst samarbete och kommunikation.

Syftet kan vara dessa och många fler samtidigt. Men det är uppgifterna som ska lösas som är intranätets strategiska utgångspunkt. De är dess mål, inriktning och syfte. Sen har du fyra riktigt bra metoder att mixa för att lösa dem.

Enkelhet: Ta bort, göm eller minska

Det är svårt att göra enkelt, sägs det. Men enkelhet behöver inte vara så svårt.

”Gör det enkelt” säger informationschefen. ”Det ska vara enkelt för kunder, enkelt för medarbetarna”. Som webb- och intranätansvariga jagar vi enkelheten likt en skatt vid regnbågens slut.

Möjligen är det en förenkling(!) men boagworlds tre tips känns väldigt logiska som ett sätt att börja arbetet.

  • Ta bort element
  • Göm element
  • Minska element

Se också: 70 % av intranätet städades bort

Offentliga sektorn söker sig till Twitter

Den svenska offentliga sektorn har börjat testa mikrobloggen Twitter. Senast ut är Business Region Skåne — förmodligen kommer de att följas av fler.

Jag gjorde en snabb koll och kom fram till denna (säkert ofullständiga) lista med Twitter-konton från offentliga myndigheter eller institutioner.

Flera av kontona är nya. Business Region Skåne började alltså i dag, Högskolan i Halmstad i går och Jordbruksverket har varit igång drygt två veckor. Det tycks också som om vissa gör sig klara, alternativt  ser till att ingen ockuperar deras namn. Någon har åtminstone skapat användaren StockholmTown — som är domännamnet för den officiella besöksguiden till huvudstaden — utan att använda kontot.

Vi kan onekligen tala om pionjärdagar.

Att identifiera tydligt strukturerade användningssätt vore att dra exemplen för långt. Men det finns nyansskillnader. Jordbruksverket har ett omvärldsbevakande anslag. Högskolan i Halmstad verkar fundera på att ha Twitter som en extra kanal att nå ut med sådant de producerar på annat håll. KTHs webmaster erbjuder inblick i arbetet med sajten och bjuder in till dialog.

I varje fall tre bra sätt att använda en plattform som Twitter (är personligen tveksam till push-varianten från Halmstad). Tillräckligt bra, skulle jag säga, för att våga tro att de kommer att få efterföljare.

Medborgarna först – offentlig webb ska lösa människors uppgifter

Enkelt att hitta. Enkelt att förstå. Enkelt att lösa den uppgift medborgaren kom till webbplatsen för. Så vill webbcheferna för de federala amerikanska myndigheterna utveckla sina sajter. Deras svenska kollegor borde inspireras.

Det är Federal Web Managers Council som skrivit den föredömligt korta webbstrategin, ursprungligen som en uppmaning till Obamas (då tillträdande) administration.

Visionen sammanfattas i några få punkter:

  • Easily find relevant, accurate, and up-to-date information;
  • Understand information the first time they read it;
  • Complete common tasks efficiently;
  • Get the same answer whether they use the web, phone, email, live chat, read a brochure, or visit in-person;
  • Provide feedback and ideas and hear what the government will do with them;
  • Access critical information if they have a disability or aren’t proficient in English.

Jag ska kanske i transparensens namn säga att strategin kraftigt påverkats av Gerry McGovern från Customer Carewords, det internationella nätverk som jag är skandinavisk representant för.

”Medborgarproduktivitet” en självklar utgångspunkt

Diskussionen om medborgarproduktivitet är en central ingång i webbchefernas diskussion. Den amerikanska ekonomi förlorar miljontals timmar varje år eftersom medborgarna inte kan utföra sina uppgifter online. Ibland inte ens de enklaste uppgifterna.

Detta, konstaterar de, påverkar både produktivitet och uppfattningen om den offentliga sektorn. Sett i det ljuset är slutsatsen självklar.

Agencies should be required and funded to identify their core online customer tasks, and to develop service standards and performance benchmarks for completing those tasks.

Till detta kommer behovet och nyttan av att utnyttja webben till fullo.

The Government should use social media, not just to create transparency, but also to help people accomplish their core tasks.

To remain relevant, government needs to take our content to where people already are on the Web, rather than just expecting people will come to government websites.

Strategin går vidare och slår fast behovet av återkommande innehållsgenomgångar, vikten av kvalificerat arbete med sökmotorer och så vidare.

Tillgänglighet bara en del av arbetet

Ur ett svenskt perspektiv är dokumentet i sin helhet intressant. Men en detalj är särskilt värd att fundera över.

Jag skulle vilja hävda att det enda svensk offentlig sektor gemensamt förmått att driva framåt är den sista punkten i visionen, nämligen den om tillgänglighet.

Självklart har enskilda myndigheter och webbplatser insett att tillgänglighet bara är ett medel för att nå de verkliga målen (som de övriga punkterna i listan). Men jag har personlig erfarenhet av webbansvariga som i praktiken sett tillgänglighet som målet.

Måttstocken har varit att klara 24-timmarsvägledningens tekniska krav – inte att skapa nytta för medborgarna.

Tänk om samma kraft och engagemang hade lagts, med centralt stöd, på det som ytterst är bra offentlig webb:

By listening to our customers we can provide better services, focus on their most pressing needs, and spend their tax dollars efficiently.

Webbtjänster: När Molnet blåser bort

Avancerade webbtjänster har gjort livet lättare för oss. Vi har kontakter, korrespondens, dokument och data därute på webben. I Molnet. Vinsterna är uppenbara men Googles beslut att lägga ner eller förändra flera av sina tjänster får människor att undra hur osäker webben som plattform egentligen är.

Låt mig direkt säga att jag har fantastisk nytta av den typ av webbtjänster vi talar om. Det är genom webbapplikationer jag håller mig uppdaterad, får saker gjorda, säkrar mina data, delar med mig av kursmaterial och mycket annat.

Genom detta får jag spetsfunktionalitet till låg eller ingen kostnad. Jag är okänslig för om datorn skulle krascha. Mitt material är tillgängligt på vilken uppkopplad maskin som helst. Uppdateringar och felsökning är inte mitt problem. Lysande.

Men man måste ju objektivt konstatera att de företag som valde att lägga video i Googles moln nog inte tycker att det valet är lika lysande längre, nu när Google beslutat att vingklippa Google Video och stoppa uppladdning av nya filmer.

Det är just denna typ av hot som får människor att fundera på hur bra Molnet — eller mjukvara som tjänst — egentligen är.

The Inqusitr
Personally I have been reluctant from the beginning to move my workflow to the web mainly because of things like this. One minute you might be using some service as part of your workflow and the next minute – Whoosh – it’s gone; usually with nothing more than a week or two notice on a blog somewhere that no-one probably reads.

Nu vore inte webben den plats den är om det inte fanns långt komna tankar på hur problem som dessa kan lösas. Interoperabilitet är hett, XML gör det enkelt att byta data, det utvecklas standarder som gör datan central (snarare än var den för tillfället lagras).

Det vore synd om diskussionen får företag och privatpersoner att bli mer tveksamma till webben som plattform för viktiga tjänster. Potentialen är så stor, fördelarna så viktiga.

Däremot är det kanske en bra påminnelse om att göra en medveten bedömning av vad du lagrar var. Det kan komma en solig, molnfri dag.

Backup i molnet är till exempel kanon men jag skulle aldrig ha det utan en extra backup-burk stående ovanpå bokhyllan. Det är affärskritiskt för mig att ha mejlen ”därute” men varje dag laddar jag ner allt i en klient.

Ny undersökning: Intranät fortfarande svåra att navigera

Intranät lider fortfarande av svårigheten att hitta. Det anser i varje fall ansvariga för svenska intranät som svarat på en enkät om sina utmaningar. Men det är inte den enda bristen. För lite resurser plågar många intranät.

Web Service Awards har frågat 246 intranätansvariga i olika typer av organisationer om hur de uppfattar sina intranät. En av de bärande slutsatserna handlar alltså om resurser — och WSA konstaterar att problemet är större för intranät än för webbplatser.

De resursbrister vi sett i tidigare undersökningar kring förvaltningen av webben är ingenting jämfört med hur det ser ut kring intranäten, säger Pierre Du Rietz.

Jag är inte förvånad. Intranäten är styvmoderligt behandlade — trots att det för många organisationer är enkelt att visa hur intranätet kan leverera minst mycket nytta som en bra webbplats. Och i dag är det knappast en fråga om antingen eller. Båda sajterna måste vara bra.

Bra struktur måste inte kosta mycket

Sen handlar inte allt om resurser. Det måste finnas kompetens också. Att bara 43 % tycker att deras intranät är välstrukturerade beror på båda delarna, menar jag.

Web Service Award: Intranätet bakom kulisserna
Web Service Award: Intranätet bakom kulisserna

Effekterna av detta är tydliga. Det finns en direkt koppling mellan svårigheten att hitta och att intranätet på 4 av 10 arbetsplatser (och nu är jag förvånad) inte upplevs underlätta det dagliga arbetet.

Ett intranät kan vara mycket. Det bör vara mycket. Men om det inte är ett redskap för det dagliga arbetet är det inget. Vi borde vara längre komna än så här.

Web Service Award: Intranätet bakom kulisserna
Web Service Award: Intranätet bakom kulisserna

Kvalitet kostar, däremot

Siffrorna nedan talar för sig själv. Där jag inte riktigt accepterar att resursbrist förklarar alla problem köper jag fullt ut att kvalitetskontroll har ett direkt samband med tid. Hur många företagsledningar skulle acceptera att försäljningsavdelningen hade denna nivå på sin kvalitetssäkring?

Web Service Award: Intranätet bakom kulisserna
Web Service Award: Intranätet bakom kulisserna

Året då medarbetaren släpps in?

50 procent planerar att göra en större förändring av sina intranät under 2009. Det är positivt och uppenbarligen helt nödvändigt.

De flesta planerar att strukturera om innehållet och utveckla nya funktioner.

De nya ”funktionerna” ger också hopp. Ifall ansvariga genomför det de planerar kommer vi att se mycket spännande hända det närmaste året. Det blir kanske året då Intranät 2.0 bryter igenom.

  • Användargenererat visuellt innehåll planeras av 51 procent
  • Kommentarer/reviews (48 procent)
  • Blogg (41 procent)
  • Wikis (27 procent)

9 % nordiska storföretag företagsbloggar

Tolv av 132 nordiska storföretag har en eller flera företagsbloggar. Siffran kan tyckas vara låg men Sverige går före våra grannländer.

Det är Burson-Marsteller som gjort en undersökning av 132 nordiska företag med ett börsvärde en omsättning på över 1 miljard Euro. Jag förutsätter att undersökningen bara handlar om externa bloggar — annars är min bedömning att siffran skulle vara väsentligt högre.

Hans Kullin, som arbetar på Burson-Marsteller:

Corporate blogging is much more common among the large corporations in Sweden than in the other Nordic countries. Ten of the 56 companies (17.9%) that are listed on the Swedish Large Cap list have one or more corporate blogs. That is an even higher percentage than the 14.8% of Fortune 500 companies with corporate blogs…

En punkt får mig att utbrista i ett spontant jippi:

Nine out of the twelve companies have commenting functionality enabled on at least one blog.

Det borde förstås vara tolv av tolv men nio är åtminstone en stor majoritet.