Seth Godin bjuder på ett tipsblad för organisationer – ”non profits” – som vill förstå webben 2.0.
The good news is that the community-centric model of Web2.0 is custom-made for organizations that do good work. No ticket required, no technology needed. The very same tools that have made it easy for a 14-year-old guitar player from Japan to become world famous make it easy for you to reach a larger audience than ever before.
Tillsammans med Gerry McGovern arrangerar jag i mars en Masterclass i Malmö och Stockholm. Kursens namn är ”Customer-Centric, not Organisation-Centric”. Den bygger på våra gemensamma erfarenheter och handlar ytterst om hur du får ut mest värde av din webbplats eller ditt intranät.
Kursen riktar sig till alla typer av organisationer. Du har nytta av den oavsett om du jobbar inom ett företag, en organisation eller förvaltning eller t.ex. ett universitet.
Kursbeskrivning
Program
Anmälan
För de som inte känner till Gerry kan jag berätta att han är en av de mest efterfrågade och uppskattade föreläsarna om webbinnehåll i världen. Han har nyligen publicerat sin tredje bok i ämnet, Killer Web Content.
Vi jobbar tillsammans med några av Skandinaviens största intranät och webbplatser.
Titta gärna in för mer information. Tveka inte att höra av dig till mig om du har några frågor.
Ny Teknik ger sin syn på huruvida Sverige vaknat för den nya webbvågen, webb 2.0, och vad den innebär. Nivån i Sverige är en återkommande diskussion och jag tycker att tidningens slutsats är det mest intressanta. Är webb 2.0 bara ett buzzword, kanske en ny bubbla?
Det är snarare så att millennieskiftets visioner om internet faktiskt kan vara på väg att besannas.
Vi ska komma ihåg att den så kallade bubblan skapade bestående värden. Delar av det som i dag får riskkapitalisterna att tindra med ögonen skapades i kölvattnet av IT-kraschen.
Webben 2.0 förutsätter exempelvis bredband. Först när vi kan vara online utan att ha ett ekonomiskt motiv att koppla ner kan vi – vill vi – interagera och vara sociala. Utan en Birgersson som drev på hade vi kanske inte roat oss med YouTube i den utsträckning vi gör.
Människor som publicerar innehåll och skapar samtal på nätet gör det av olika anledningar och på olika sätt. Church of the Customer Blog har gått igenom hela landskapet och drar slutsatsen att det finns fyra större kategorier av ”…amateur, citizen-created sites that focus on products, brands or companies.”
Naturligtvis är det en förenklad bild. Men den säger en del om den sociala webben där gränsen mellan avsändare och mottagare suddas ut. Företag och varumärkesansvariga behöver förstå att de möter en mångfasetterad verklighet. Deras förhållningssätt ska inte vara det samma till en Firecracker som till ett Filter (eller vilken kategorisering vi vill använda).
Båda kan hjälpa eller stjälpa. Men de är inte samma sak.
När du precis börjat ana vad webben 2.0 är kommer nästa buzzword: Webben 3.0. New York Times tar upp resonemanget i en vida citerad artikel, som är värd att läsa men kanske inte gör tanken särskilt tydlig.
Om du är intresserad av den framtida webben ska du dock inte slås ned av det. Detta är verkligen intressant att försöka förstå. Själv tycker jag att Tim Berners-Lee uttryckte det bra i en intervju före sommaren. Han menar att 2.0 inte representerar någon grundläggande förändring av webben. Det finns bara två distinkta versioner, säger han.
…the Web of documents, which emerged in the 1990s, and the Web of data, which will be the result of the semantic programming languages.
Sifferexercisen kan vara kul men när vi säger det mindre fräcka ”semantiska webben” kommer vi närmare utvecklingens kärna.
Den semantiska webben är inget man förklarar på 30 sekunder i en hiss. Det räcker inte ens med en kortare text som denna. Men det finns mycket skrivet och W3C erbjuder en bra utgångspunkt. Denna presentation (pdf) är väldigt pedagogisk.
I korta drag handlar det om att skapa mening även om artificiell intelligens, som ibland nämns, är att ta ett något för långt steg. Det är varken enklare eller svårare än detta: Skapa relationer mellan olika webbresurser och se till att data är utbytbara mellan dessa.
Eller för att göra det busenkelt: Jag ska inte behöva besöka 3-4 webbplatser för att sköta mitt företags ekonomi (banken, plusgirot, Skatteverket, min kalender). Allt bygger på data som om de knyts samman kan göra livet smidigare för min del.
Mannen som började väva webben, Tim Berners-Lee, leder ett initiativ som går ut på att skapa den akademiska disciplinen ”Web Science”. MIT och University of Southampton är inblandade och det intressanta är det tydliga beteendevetenskapliga fokus projektet har. Det handlar kort sagt om den sociala webben.
Berners-Lee säger till BBC att utvecklingen är för viktig för att inte bli studerad noga.
What we’re saying is that it’s becoming so important that things like Wikipedia are being created, new business models are emerging and that it’s changing our lives so much that we have to have a science to understand this.
Men det handlar inte bara om att studera och följa vad som händer. Ambitionen är att påverka vart webben tar vägen.
It has to have features that it doesn’t have at the moment. These features should allow us to express the social properties of information which specify what it is, where its from and how trustworthy it is.
Vad för slags information vi har framför oss, var den kommer ifrån och hur trovärdig den är. Smaka på de tre aspekterna en stund. Den sociala webben har redan antydningar i denna riktning och det är förmodligen därför rätt tillfälle att samla ihop sig till en ”webbvetenskap” som primärt inte är teknisk.
Inget intresserar oss som dem vi kan identifiera oss med. Färska siffror från Storbritannien visar att webbplatser med användargenererat innehåll som Wikipedia, MySpace och YouTube håller användarna kvar mycket längre än traditionella webbplatser.
Medan Topp-50 bland webbplatser utan innehåll från publiken själv besöktes i genomsnitt 3,5 dagar under juli 2006 besöktes de med användargenererat innehåll 4,2 dagar. Men det är den lilla skillnaden. Ser man till omfattningen på besöken är det mycket stora skillnader.
Minuter i genomsnitt per besökare
– Med användargenererat innehåll: 79,9
– Utan användargenererat innehåll: 33,2
Sidor i genomsnitt per besökare
– Med användargenererat innehåll: 217
– Utan användargenererat innehåll: 52
Att skillnaden finns förvånar nog ingen som följt utvecklingen av den sociala, deltagande webben. Men även om det är logiskt förvånade det mig att det skiljer så mycket. ComScore Europe, som gjort undersökningen, kommenterar.
Many of the sites experiencing the fastest growth today are the ones that understand their audience’s need for expression… It is the classic network effect at work.
Resultatet är fullt i linje med en tendens vi sett ett tag. Edelmans Trust Barometer visade exempelvis redan förra året att
“A person like yourself” experienced a significant jump in credibility as a spokesperson in both the U.S. (22% in Jan ‘03 to 56% in Jan ‘05) and in Europe (33% in Jan ‘03 to 53% in Jan ‘05).
Slutsatserna av detta är många. Det har konsekvenser för var de ökande reklambudgetarna på nätet spenderas. Det indikerar att nya röster får allt större del av hur varumärken uppfattas. Och kanske bör det också få ansvariga för traditionella webbplatser att fundera kring hur engagemang och relevans skapas.
Relaterat: Kreativitet utanför proffsens värld.
Resoner hittade undersökningen.
Kreativitet är inte förbehållet professionella kreatörer. Tvärtom, höll jag på att säga, men det vore lika felaktigt generaliserande som tanken att enskilda nästan alltid producerar skräp. För en föreläsning om den sociala webben och ”användargenererat innehåll” som jag ska hålla på högskolan i Jönköping senare i dag, lägger jag upp nedanstående som exempel.
Ta gärna en titt och fundera själv. Vad är mest kreativt? Vad håller högst konstnärlig höjd? Det första klippet är en musikvideo i original. Det andra en hemmaproducerad animation till samma låt och det tredje klippet en, återigen hemmasnickrad, version inspirerad av det populära World of Warcraft (samma grupp, annan låt).
Wired News utser vinnare och förlorare på webben 2.0. Vinnarna är inte oväntade. Flickr finns med liksom Word-dödaren (jag tror det när jag ser det) Writely. Förlorarna är kanske intressantare – MySpace, denna hyllade community, sågas.
Sågningen kan kännas aningslös med tanke på den volymmässiga framgång MySpace har eller i vart fall har haft. Men om vi à la ”The Long Tail” tror att vi går från massmarknader mot en massa nischer kanske vi måste lära oss att inte automatiskt jämställa hög volym med succé.
Relaterat: Webb 2.0 finns också på intranät. Men kanske i mindre utsträckning än den borde finnas, än så länge.
Broängsskolan i Botkyrka har prisats för sitt arbete med podcasten Super G, berättar Podernize.
Projektet arbetar för att prova ny teknik för att stimulera och förnya undervisningen av de nordiska språken. […] I Super G, som är specialundervisningen här på Broängen, kommer många elever med läs och skrivsvårigheter eller annat som kan göra att skolan känns jobbig. Att jobba med radio, få skriva manus, intervjufrågor och göra reportage är otroligt kul och ger också mycket i form av självförtroende. Som förälder kan man på ett helt nytt sätt följa arbetet i skolan.
Lysande idé. Kvaliteten på resultatet har jag ingen aning om, men det bådar ju gott att projektet uppmärksammats och fått erkännande. Det är också ytterligare ett tecken på att webbens många nya uttryckssätt är allt annat än godis för tekniknördar. Den som hävdar det – och sådana finns – hävdar nog bara att fantasi och kreativitet är en bristvara. Hos dem.
