Interaktiva medier: Samtal, inte kontroll

Kul att se en av gräsrotsjournalistikens främsta påskyndare, Dan Gillmor, skriva krönikor i PR Week. Dels för att det är han, dels för att det är i just PR Week som förmodligen är världens största och bästa PR-tidskrift.

Hans aktuella krönika är visserligen ingen kioskvältare (jag sa ungefär det samma när PR Week intervjuade mig) – men det är likafullt sant och tänkvärt.

”In a world of blogs, podcasts, video mash-ups, interactive maps, and so much more, the nature of corporate communications must change from top-down control to multi-directional openness – from lecture to conversation. If all that is daunting, however, keep in mind that the new options are available to the newsmakers and the PR people advising them, not just the bloggers.”

Jämfört: Gamla och nya webben

Tekniska landvinningar och idémässiga omvälvningar skapar tillsammans en ny webb, det som brukar kallas webbens andra version (2.0). Det är inte science fiction utan i full gång. Ändå kan det vara svårt att hitta en exakt definition – därför är Tim O’Reillys ”då och nu”-lista en pedagogisk ögonöppnare.

  • Då: Britannica Online. Nu: Wikipedia.
  • Då: Spekulation i domännamn. Nu: Sökmotoroptimering.
  • Då: Sidvisningar. Nu: Kostnad per klick.
  • Då: Publicering. Nu: Deltagande.
  • Då: Trädstrukturer. Nu: Sociala etiketter/folksonomier.
  • Då: Webbplatser som behåller besökaren. Nu: Syndikering.

Tim har en längre lista och man kan lätt fylla på den. Writely är ytterligare ett bra exempel. Det är en potent ordbehandlare online med de funktioner 99 procent av oss använder i Microsoft Word. Dessutom är den skapad för att samarbeta om och publicera texterna som skrivs. Jag tror inte det dröjer länge förrän företag och organisationer inser att man kan kasta ut MS Word (och dess tunga licenskostnader) och ha ordbehandlaren på intranätet för många anställda som ändå alltid sitter på kontoret.

När det händer har egentligen flera saker hänt. Webben har blivit en plattform för applikationer. Den har förenklat systemunderhåll. Den har samlat de verktyg vi behöver i ett gränssnitt. Den har sänkt kostnader. Den har, framförallt, underlättat samarbete och kunskapsspridning.

Den har gjort precis det vi så länge hoppats att den ska göra. De webbansvariga – redaktionellt och tekniskt – som inte dyker huvudstupa ner i denna utveckling och försöker förstå den gör därför, helt enkelt, inte sitt jobb.

En påse blandat från webben

Jag har en hektisk vecka. Kom precis hem från en kund i Strasbourg och ska snart hälsa Gerry välkommen till Malmö. Har alltså inte tid för några djupare resonemang – men här ett urval intressanta grejer från webben.

Vad VD behöver veta om nya webben
Möjligheten att kombinera olika webbtjänster till tidigare oanade lösningar påverkar affärsmodeller. Bygger på BusinessWeeks lista med 10 nya teknologier VD bör känna till.

Behöver du tips/idéer hur du planerar ditt företags WOM-kampanj?
”Word of mouth” behöver inte vara abstrakt eller svårt, säger Mattias Durnik.

RSS som tjuvhjälp
RSS är en underbar lösning för ”automatiserad webbsurfning” som någon kallade det. Perfekt för syndikering av innehåll dessutom. Men RSS öppnar därmed också för oseriös användning av andras innehåll. Denna artikel diskuterar sätt att stoppa innehållstjuvarna.

12 tips för att skriva bra blogginnehåll
Kort och enkel, möjligen något förenklad, lista.

Jubileum! Ett år sedan medborgarjournalister fällde Dan Rather
Det första viktiga tecknet på att medievärlden har förändrats såg vi för ett år sedan.

20 affärsmöjligheter med podcasting
Strategic Public Relations har hela listan.

Les Blogs 2.0
I december är det dags för andra upplagan av Les Blogs i Paris. Jag var på den första konferensen och den var riktigt bra. Har jag möjlighet åker jag på denna också.

Effektmätning med fokus på engagemang, inte spridning

En viktig utveckling kan vara på väg. Washington Post har inlett ett samarbete med Technorati där artiklarna på webben åtföljs av en möjlighet att klicka vidare till bloggar som diskuterar artiklarna (se exempel hos Hans Kullin). En kul grej vid en första anblick, men som BuzzMetrics konstaterar kan det vara ett tidigt exempel på hur fokus riktas mot engagemang snarare än spridning.

Spridning är ju det härskande sättet att utse medievinnare. ”Expressen ökar mest”, du vet. Problemet är förstås att antal läsare är ganska trubbigt. Det gäller också webbplatser. Vi vill ju inte ha många besökare. Vi vill ha besökare som gör rätt saker, oavsett om det innebär att de köper något, kontaktar oss eller klickar på annonser.

Vi vill ha engagerade besökare.

I Sverige har jag inte sett något initiativ än men flera tunga amerikanska organisationer har tänkt tanken. Bland annat American Association of Advertising Agencies kommer att utveckla mätmetoder för konsumentengagemang som ett komplement till det vanliga sättet att mäta effekt.

På sikt kan detta styra om intäktsflödena rejält. Den som engagerar mest vinner.

”Jag äger din kunskap om mig” – utmaning för personaliserad webb

Människor som handlar på nätet vill ha en individanpassad (”personaliserad”) upplevelse. I en undersökning, visserligen amerikansk, är 80 % positiva till funktioner som anpassar utbud och erbjudanden till deras intressen. Samtidigt är många av dem bekymrade för att deras personliga data ska hanteras felaktigt.

Här är två intressanta slutsatser att dra. För det första att individanpassning är värt att fundera på för många olika typer av webbplatser. Det fungerar (vilket ju Amazon bevisat sedan länge) och vi som konsumenter vill ha det.

För det andra att den personliga integriteten är en växande fråga som går bortom enkla riktlinjer för hur personuppgifter hanteras. Våra uppgifter har ett värde.

Just detta har fått flera namnkunniga internetdebattörer att starta AttentionTrust. De fokuserar på ”attention data”, uppgifter om vad vi är intresserade av och uppmärksamma på. De menar att vi ska bestämma kring dessa data och inte de webbplatser som samlar in dem. Vi äger datan, vi har rätt att flytta den, få ersättning för den och framförallt se exakt hur den används.

För vad händer om den webbplats där du köper skivor säljer kunskapen om dina preferenser till en webbplats där du letar efter nästa semesterresa? Skulle du gilla att få ett tips om att favoritbandet spelar i London under den resperiod du valt? Kanske, men antagligen bara om du självmant valt att kombinera dessa ”attention data”.

Din granne plåtar för DN?

Ännu ett tidens tecken på hur konsumentgenererat medieinnehåll får fotfäste och är på väg att förändra medier som vi känner dem. E-Media Tidbits berättar om Scoopts första månad. Scoopt är en bildbyrå som uteslutande tänker förmedla amatörbilder till medier. ”Amatör” förresten, jag gillar Scoopts etikett bättre: Citizen journalist’s photographic agency.

1.200 fotojournalister/vanliga medborgare har anmält sig men bildbyrån väntar på ett bra läge för att sälja sin första bild.

Egentligen är detta inget nytt. Efter de senaste årens terrorattentat har medierna varit fulla av amatörbilder. Minns till exempel den skakiga videon från Londons tunnelbana i juli, filmad med en mobiltelefon. Men med strukturer för förmedling kommer detta rimligen att öka än mer och säkert dyka upp också under mer normala omständigheter.

Webben på väg mot sitt ursprung

Sir Tim Berners-Lee, mannen som ”uppfann” webben och blev adlad på kuppen, ger perspektiv på webbutvecklingen i en BBC-intervju.

The idea was that anybody who used the web would have a space where they could write and so the first browser was an editor, it was a writer as well as a reader. Every person who used the web had the ability to write something. It was very easy to make a new web page and comment on what somebody else had written, which is very much what blogging is about.

For years I had been trying to address the fact that the web for most people wasn’t a creative space; there were other editors, but editing web pages became difficult and complicated for people. What happened with blogs and with wikis, these editable web spaces, was that they became much more simple.

Den som kommer ihåg diskussionerna om – och mångas förhoppningar på – webben åren fram till 1995-1996 vet precis vad Berners-Lee pratar om. Vägen blev inte spikrak, men den har lett mot ”Read/Write”-webben hela tiden.

Det intressanta är hur de företag och organisationer som vaknade för webben under de extremkommersiella åren nu klarar av att tänka om. Strategin ska förändras. Det går fortfarande att tjäna pengar eller tid via webbtjänster, men inte med massmarknadsföringens enkla metoder och verktyg.

Bjud för att kunna sälja

Cory Doctorow (vem?) hör till en av dem, tycker jag, som bäst förstår hur internet påverkar affärsmodeller och relationer. Hittade detta citat från honom i USA Today:

”For almost every writer, the number of sales they lose because people never hear of their book is far larger than the sales they’d lose because people can get it for free online,” Doctorow says. ”The biggest threat we face isn’t piracy, it’s obscurity.”

Det handlar om böcker. Men visst ser vi att principen börja gälla för mycket annat också (musik, film).

Jag är övertygad om att alla tjänster som bygger på kunskap utvecklas i denna riktning. Den reklambyrå, arkitekt, idrottsfysiolog eller fuktingenjör som inte gör sig hörd genom att bjuda på kunskap, den kommer inte heller att kunna ta betalt för kunskap. En paradoxal självklarhet, på nåt sätt.

Dags att förstå webben 2.0

Webben ”2.0” är ett uttryck som jag testat på ett antal företag och organisationer, men det är än så länge få som hört det – och ännu färre som förstår det. IT Week har en enkel förklaring:

If a site has an API or even just an RSS feed, someone is thinking on the right lines, especially if it is useful for mobile devices as well as the desktop. Another characteristic is simplicity. Web 2.0 sites do everything to accommodate the user. Finally, web 2.0 is about conversation, which is not just a feedback form, but new ways of interacting with users.
(Mina markeringar)

Särskilt den första markeringen är det dags att ta tag i på landets webbavdelningar. RSS – möjligheten att prenumerera på uppdaterat material – är inte science fiction. Det funkar. Många vill ha det.

Antar de utmaningen?

Listan kan göras längre men poängen är nog uppenbar. Här finns en möjlighet att erbjuda intressanta tjänster, att ta ett steg mot webben 2.0, men möjligheten negligeras. Det är faktiskt tråkigt att se. Inte minst eftersom vi talar om webbplatser som Platsbanken vilken tidigare har förtjänat sitt rykte som en bra och innovativ service.

Uppdatering 5/8: Ett ljus skymtar i tunneln… Angående den sista punkten ovan hörde Assistentpoolen av sig och berättade att de faktiskt publicerar kandidater i RSS-format. Kul.

Sociala nätverk – hype eller revolution?

Sociala nätverkstjänster hör till ett av de växande – i varje mest omtalade – inslagen på den ”nya” webben, där innehåll och funktioner blir allt mer humaniserade/individualiserade. LinkedIn är den mest kända men det finns fler, som exempelvis OpenBC. Svenska tonårsföräldrar känner säkert också till principen genom Lunarstorm som bygger på samma grundläggande tankar, om än något mindre strukturerat.

Hur kraftfulla är då de webbaserade sociala nätverken? Ja, enligt denna artikel på Kommunikationsforum är svaret inte enkelt. Det finns en potential i nätverkan men också mycket överskattning.