Webbrådgivaren Fredrik Wackå

Etikett: Webb 2.0

IKEA hackat

Publicerad av den i Marknadsföring, Sociala medier1 kommentar

Tyska medier hade ju sanslöst kul med jämförelser mellan IKEA och svenska fotbollslandslaget inför och efter åttondelen. I Tyskland väntar man nu tydligen på fällstolen Larsson efter Henkes snygga dykning i straffområdet…

IKEA hackerMen man kan ha kul med IKEA på flera sätt. IKEAhacker (via) är en webbplats uteslutande tillägnat grejer man kan göra med IKEAs produkter. Kombinationer, förbättringar och så vidare.

Jag har noterat förr att IKEA följs av en livlig skara på nätet, med både positiva och negativa röster. Jag har inga statistiska bevis för det men jag skulle inte bli förvånad om IKEA är det svenska företag som just nu upplever webben 2.0 – den sociala, deltagande webben – tydligast.

Vad synd att de inte använder detta momentum! Varför inte ge sig in i samtalet? Knyta kontakter, bjuda på insikter, kort sagt arbeta med ett program för engagerade kunder? De har en rejäl målchans och har inte ens behövt lägga sig i straffområdet.

Webben 2.0 finns redan i Sverige

Publicerad av den i Uncategorized2 kommentarer

När kommer Sverige att haka på den nya trenden, webben 2.0? Det frågar Computersweden med anledning av en konferens på Sics. Det är en bra artikel som förstått vad det handlar om. Användaren är kung, som rubriken säger, inte innehåll.

Men jag köper inte att Sverige fortfarande skulle klia sig förvirrat i huvudet. Kanske de större företagen gör det men så är det ärligt talat också i USA och övriga Europa (med några lysande undantag som BBC, IBM, GM etc.).

Det finns företag som öppnar upp för personlig kommunikation och dialog. Svenska Wikipedia är levande. Svenskar delar bilder likaväl som andra. Det finns blågula 2.0-tjänster. Vi kan titta på VM på teve men också direkt inifrån svenska klacken.

Jag kan fortsätta länge och rada exempel. Slutsatsen är tydlig, tycker jag. Vi är ganska många som hakat på.

Omvandla ditt intranät – 2.0 innanför brandväggen

Publicerad av den i Intranät, Sociala medier

Det är mycket 2.0-fokus kring den publika webben, men naturligtvis är alla de möjligheter som har dykt upp för extern kommunikation också viktiga internt. I en rapport för Melcrum presenterar Ottergroup hur strategier/tekniker som RSS, bloggar och wikis redan används innanför brandväggarna.

Delvis är det en ganska grundläggande genomgång, men det finns några intressanta tankar och fallstudier. Författarna menar exempelvis att RSS i stigande grad håller på att etablera sig som ”språket” för intranätet 2.0. De ser framför sig hur gränssnitttet mot ett intranät snarare går att jämföra med en RSS-läsare än en designad startsida.

Personligen tror jag att det är att dra användningen för långt. Man ska komma ihåg att en stor andel av uppgifterna som utförs på ett intranät är repetitiva till sin karaktär. Vi vill hitta samma dokument och tjänster om och om igen, medan RSS stora fördel är att upplysa om nytt och förändrat innehåll. Men visst, säkert kommer användningen att explodera jämfört med i dag.

Interna bloggar ryggrad för hur arbetet drivs

Den fallstudie som väckte tankar hos mig kommer från en internationell konsultfirma med tusentals medarbetare. De kopplar samman fem olika typer av interna bloggar och dessa förefaller bilda en avgörande förutsättning för hur arbetet bedrivs.

  • Profilblogg: Samtliga medarbetare har en egen blogg som är en social plattform där den enskildes erfarenheter, kunskaper, kontakter och projekt samlas.
  • Kundblogg: Kring varje kund startas en blogg där uppdateringar om kundens förutsättningar och projekt är tillgängliga.
  • Tjänsteblogg: Varje tjänst som firman erbjuder har en egen blogg som diskuterar den specifika tjänsten och korslänkas med de projekt som inkluderar tjänsten.
  • Temablogg: Den minst strukturerade bloggtypen och den som mest påminner om en vanlig blogg, där högt och lågt flödar fritt.
  • Projektblogg: För varje projekt startas en projektblogg som länkas samman med kundbloggen för det aktuella projektet och profilbloggarna för projektdeltagarna.

En viktig del av informationsstrategin är just sammankopplingen mellan bloggarna. Uppdateras en slår det igenom på andra. Men frågan är givetvis hur de har tid att skriva så här mycket? Det är ju den ”eviga” frågan i sammanhanget.

För det första är bloggsystemet ingen kul grej i detta företag. Det är en betydande del av hur arbetet utförs, vilket innebär att det inte är en extrauppgift som ska lösas.

För det andra finns det internt ett system som rankar de olika bloggarna efter deras länkauktoritet. Ungefär som Google alltså. De medarbetare som blir mest länkade internt stiger på topplistorna, blir mer synliga och har större chans att hamna i de heta projekten.

Precis som för andra sociala system kan man alltså säga att allt bygger på egenintresset. Den enskilde har ett uppenbart incitament att bidra. Ur dessa bidrag uppstår det kollektivt värdefulla.

Sociala nätverk påverkar affärer

Publicerad av den i Sociala medier

Många ser nog fortfarande sociala webbaserade nätverk som Lunarstorm och MySpace mest som en kul grej. Något ungdomar håller på med och kommer att växa ifrån.

Fast Company menar att det är dags att tänka om.

Sociala nätverk på webben kommer att utvecklas. Just Lunar kanske aldrig blir mer än en annonsplats ur ett kommersiellt perspektiv, vem vet, men nätverkstanken är så etablerad att den redan påverkar företag och organisationer.

Personal connections–forged through words, pictures, video, and audio posted just for the hell of it–are the life of the new Web, bringing together the estimated 60 million bloggers, those 72 million MySpace users, and millions more on single-use social networks where people share one category of stuff, like Flickr (photos), Del.icio.us (links), Digg (news stories), Wikipedia (encyclopedia articles), and YouTube (video).

How that community can feed–or destroy–an existing business is fast becoming the most important analytical challenge in the marketplace.

Även om ovanstående exempel är amerikanska påverkar detta redan svenska företag. Sony Ericsson tittar säkert noga på hur deras telefoner framställs på YouTube. Om inte omvärldsbevakningen i större organisationer omfattar sociala nätverk börjar det gränsa till tjänstefel på informationsavdelningen.

Men det är bara den ena sidan av myntet och handlar framförallt om att hantera risker, eller möjligen få idéer till produktutveckling och marknadsföring. Att gå vidare skulle kunna innebära att jobba mer specifikt med att engagera kunder att skapa innehåll, exempelvis.

”This community concept is just going to grow and expand.” That expansion will be driven not just by the technology but also by the various causes of the people who use it. The new Web, after all, lets us create value just by doing what comes naturally: speaking up.

Franska medier leder, svenska medier fördömer

Publicerad av den i Uncategorized5 kommentarer

Svenska journalister tror att bloggar är en plats där ”omdömeslösheten frodas”. Till och med en tidning som själv har det brottsligt dåliga omdömet att namnge ett 13-årigt våldtäktsoffer tycker sig ha rätt stiga upp på etikpiedestalen jämfört med människors personliga bloggar.

Massmediernas skeptiska hållning till bloggar och allmänhetens egna förmågor är inte ny. Jag antar att det är en mänsklig reaktion – när vår position hotas blir vi irrationella. När vi inte kan hantera och se vår roll i en föränderlig omvärld längtar vi tillbaka till, och försvarar blint, den gamla världen.

Eller, jag antog att det var en mänsklig reaktion. Den bittra sanningen kan vara att det är en svensk reaktion. IBMs vice VD för globala marknadsfrågor Eric Kintz har tagit en närmare titt på den franska utvecklingen. Jag förväntar mig inte att särskilt många svenska journalister tar intryck. Men de borde.

Blogging has taken a critical place in the political debate as we get closer to French presidential elections… the traditional print media have played a leading role in making blogs a part of mainstream in France… Key French opinion leaders have also launched blogs to convey their ideas…

Minitelfolkets revansch?Kom ihåg att detta är landet många gjort sig lustiga över. Landet där webbsurfare kallas ”internaut” vilket åtminstone ger mig skumma bilder av stora runda hjälmar framför ett hav av datorskärmar. Det är landet som länge trodde att deras inhemska Minitel (jag vet, den fanns i Sverige också) skulle konkurrera ut internet.

Det är en spännande men onödig utveckling att se Frankrike bättre förstå de mekanismer webben ger upphov till. Vi kan ju dessutom lägga till länder som Sydkorea, Nederländerna och Japan i skaran som sprungit om den en gång så stolta ”IT-nationen” Sverige.

I detta perspektiv blir svenska massmediers hållning problematisk, tror jag. Att medierna inte fattar och därmed går in på irrelevansens ensamma väg för egen del gör mig inget. Jag har inget behov av Aftonbladet.

Men medierna anger tonen för många andra. Unga entreprenörer, handläggare på banken, lärare, politiker, företagsledare… kort sagt alla dem som påverkar idéklimatet och den kreativa miljön influeras av massmediernas hållning. Och om alla dessa tror att vi fortfarande har ett samhälle och en marknad där stora avsändare sänder meddelanden till små mottagare har vi problem.

Allt fler publicerar sig på nätet

Publicerad av den i Sociala medier1 kommentar

En färsk undersökning visar att 35 procent av internetanvändarna i USA själva har publicerat sig på nätet – delat foto och video, gjort webbsidor, kommenterat på bloggar med mera.

The Web is shifting now to user-generated content; it shows people engaging with the Internet in a number of different ways in their lives…

Antagligen är siffran högre, än så länge, i USA än här. Men utvecklingen går i samma riktning i Sverige. Kolla exempelvis hur OnOff och Aircall just nu lär sig att konsumenterna har en röst.

Deltagandets lag

Publicerad av den i Sociala medier1 kommentar

Tanken på webbesökaren som deltagare blir allt vanligare. Tänk bara på BBC som pekar ut just ”Dela” som en av tre huvudstrategier för sin kommande webbplats.

Men hur kommer detta deltagande att se ut? Nyligen kom det siffror som visar att ungefär var fjärde webbesökare använder dagens interaktiva funktioner. Det är inte särskilt få men det är ju långtifrån alla.

powerparticipation.jpgRoss Mayfield har funderat vidare och formulerar en ”power law” för deltagande. Den startar med de allra enklaste formerna av deltagande – att tagga eller faktiskt bara att läsa. Här är tröskeln men också engagemanget lågt.

På den andra sidan av skalan finns samarbete, moderering och ledarskap och däremellan det vi idag känner som uttryck för deltagande webbtjänster: kommentarer, prenumeration eller delning (av exempelvis bilder).

I grunden handlar det om två olika former av deltagande. Men den ena är inte ”bättre” än den andra.

…my core point isn’t just the difference between these forms of group intelligence — but actually how they co-exist in the best communities…

Ur ett kommunikationsperspektiv är detta en viktig diskussion även om dess praktiska konsekvenser inte alltid är tydliga än. PR- och marknadsföringskampanjer som försöker hitta vägar via målgruppernas deltagande behöver förstå att deltagande kommer i många former. Att formerna bygger på varandra.

Samtidigt är det inte omöjligt att redan nu skönja konturerna av hur man kan arbeta. Mike Manuel ger några exempel.

I think the tail as you see it here is where the real opportunity for syndicated corporate content exists (e.g, business blogs, RSS-enabled press materials, etc.) […] Following the curve, user participation patterns transition from content consumption in the tail to content production at the head, and again, the strategies and tactics used to engage this segmentation must map accordingly. For example, proactive influencer marketing programs come to mind here…

”Gamla webben är det bara att glömma”

Publicerad av den i Sociala medier, Webbredaktör, Webbstrategi

Författaren Bruce Sterling talade nyligen på Moderna Museet och hävdade att

Gamla webben är det bara att glömma. Allt kommer att handla om vilken typ av interaktivitet och möjlighet att dela information och annat som finns.

Tror inte det.

Jag delar hans entusiasm för den nya webben – den sociala webben eller webb 2.0, som det kallas. Men att den gamla webben skulle försvinna betvivlar jag. Inte på grund av allmän konservatism utan för att den behövs.

Jag inledde exempelvis dagen med att ge en inspirationsföreläsning om sökmotoroptimering på Malmö högskola. Det är en typ av verksamhet som säkert fullt ut kommer att dra nytta av webbens utveckling. Det vore ju perfekt att som blivande student få ta del av de ofiltrerade åsikterna från nuvarande studenter. Eller att titta in i undervisningen via öppna projektytor.

Men jag skulle inte fatta mitt beslut bara på det. Kursplanen är viktig liksom den officiella kursbeskrivningen. Litteraturlistan är väl så ”gamla webben” det kan bli. Men nog är den väsentlig?

Resonemanget är det samma för alla branscher. Poängen är att den nya webben kommer att bygga på den gamla. Den kvalificerar våra möjligheter att bedöma den traditionella informationen. Den gör oss till deltagare.

Den nya webben ersätter däremot inte vikten av bra, begriplig och målgruppsanpassad webbinformation, hur envägsriktad den än må vara. Så låt oss entusiasmeras av Sterling och andra evangelister. Inse att de pekar i rätt riktning. Men samtidigt inte glömma det vi faktiskt lärt oss under de senaste tio åren.

BBC blir socialt media – tar steget till webben 2.0

Publicerad av den i Sociala medier2 kommentarer

BBC – detta flaggskepp inom public service i världen – har insett vad webbens utveckling just nu innebär. BBCs direktör Mark Thompson säger till Reuter:

”The second wave of digital will be far more disruptive than the first and the foundations of traditional media will be swept away, taking us beyond broadcasting.”

Det som ska bli ”bbc.co.uk 2.0” jämförs av BBC med webbplatser som MySpace, YouTube, Wikipedia och Technorati. Alla BBCs digitala tjänster ska fokuseras kring Dela, Hitta och Spela rapporterar MediaGuardian, där besökarnas möjlighet att dela med sig är centralt.

Ashley Highfield, chef för nya medier på BBC, förklarar att

…the share concept would allow users to ’create your own space and to build bbc.co.uk around you’

Bland de andra initativen finns till exempel planer på att låta lyssnarna sätta samman sina egna radiostationer, skapa ett nytt varumärke för tonåringar som blandar TV, radio och bredband samt utveckla den egna mediespelaren.

…medan Sverige trött tittar på

Som en slags medieverklighetens ironi berättar BBC om sina planer samtidigt som vi får veta hur svenska journalister betraktar mediepubliken. ”Dela” är inte tanken som regerar, kan man säga. På Publicistklubbens möte fanns det ett märkbart ointresse för hur radikalt mediepubliken håller på att förändras. Läs mer hos Beta Alfa, Bisonblog och Mymarkup.

Pedagoger borde upptäcka nya webben

Publicerad av den i Sociala medier

Computerswedens debattutrymme är ett av de ärligaste i landet. Det är för det mesta uppenbart att debattörerna skriver bara för att sälja sina egna grejer. Samma sak som med DN Debatt, alltså, men där är skenheligheten ofta större.

I dag efterlyser ett konsultföretag för skolsektorn nya program som pedagogiskt stöd. Kommuner och skolor bör ”investera i pedagogiska system som stöd i undervisningen”. Det är intressant eftersom det så tydligt visar hur vi just nu är i ett läge där vi inte ser skogen för alla träd.

Det är inte nya, dyra system som behövs för att stödja inlärning och kunskapsdelning. Varken i skolan eller på andra arbetsplatser. Visst kan det finnas undantag men kraven är oftast ganska basala. Stöden ska vara enkla att starta. De ska ge stort utrymme för individuella behov. De ska vara enkla att använda, vilket nya och dyra system har en tendens att inte vara.

De ska framförallt stödja interaktionen mellan människor. Mellan lärare och elever eller mellan kollegor i företaget.

För den som brukar läsa mina små noteringar behöver jag ens inte skriva ut slutsatsen. Men jag gör det ändå. Detta är ju i praktiken en beskrivning av webbens nya verktyg och användningsområden. Den så kallade webben 2.0.

Träden finns där i form av wikis, nätverkstjänster, podcasting, taggning, bloggar och så vidare. Det är dags att upptäcka att dessa faktiskt formar sig till en enhet – en träddunge, åtminstone, som dessutom har fördelen att nästan alltid bygga på open source och därmed låga investeringskostnader.